Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. IV. Baronen presenteras för läsaren - Kap. V. Kärlekens unga dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nåväl, hvad gäller det då?
— Jag skall förlåta mannen, om hans
herre uppför sig snällt och upphäfver
förbudet, hvad mig beträffar.
Baronen gjorde en afvärjande gest.
— Ni menar att jag måste tillåta er
att liksom hittills promenera i skogen?
sade han. Jag kan försäkra er, miss
Bassett, att jag skulle velat ge tusen
pund för att undvika detta obehag vid
början af vår bekantskap, och jag är
verkligen hågad att vara förargad på
mina föregångare på slottet, såsom
varande den indirekta orsaken därtill.
— Emedan de skapat ett
undantagsfall, sade Winifred mycket lugnt.
— Just så! svarade baronen, ty jag
beklagar uppriktigt, att jag icke ens
ifråga om er kan göra ett undantag
från den regel som jag fastslagit att
utestänga alla från Hartslock Wood.
Kalla mig den galne fransmannen, om
ni har lust, emedan jag är så envis i
fråga om en nyck, men anse mig icke
för en tölp på grund af ett afslag, som
skär mig i hjärtat!
Flickan mätte honom från hufvud
till fot, vred sig en smula vid en blick
från hans outgrundliga ögon, och
lämnade därpå rummet utan ett ord.
KAP. V.
Kärlekens unga dröm.
Det var lördag afton, och
körsångar-nes repetition i Maplehurst kyrka var
nyss slut. Winifred Bassett hade som
vanligt ackompagnerat på orgeln, och
den enkla sången hade vunnit i styrka
genom Landon Tressinghams klara
tenor; han hade dessutom åtagit sig
ledningen af de manliga rösterna. Man
var gammalmodig i denna undangömda
Hampshire by, och kören var blandad.
De unga männen och flickorna hade
gått utför midtgången på den fredliga
kyrkogården och försvunnit genom den
med murgröna öfverväxta porten, men
Winifred dröjde kvar i portalen, medan
Landon läste kyrkdörren. Därpå
lämnade äfven de den gamla grå
byggnaden, som trotsat århundradena ända
från normannernas tider.
En månad hade förflutit, sedan
Landon vändt åter till sin fäderneby, och
groparne under hans ögon, en följd af
hans hårda arbete i East-Ends
slumkvarter, höllo på att försvinna i den
rena landtluften. Åfven den lutande
gestalten och de utmärglade kinderna
blefvo fylligare under den tarfliga, men
rikliga mat, som bestods af hans värdinna
på Myrtle Cottage, hvarest han bodde.
Men äfven ett annat inflytande
utom den friska luften och den goda
maten gjorde sitt till därvidlag. Landon
Tressingham var uppfylld af en större
lycka än den, som medvetandet om att
gagna mänskligheten kan skänka. Han
älskade och hoppades — nej, han visste
sig vara älskad tillbaka.
I sin barndoms länge sedan förflutna
dagar och senare, när han kom hem
till Longclerc Castle från Oxford under
lofven, hade han och Winifred alltid
varit kamrater trots de fyra årens
skillnad i ålder. Men under hans senaste
besök, innan han försvann för att låta
sin hjälpsamhets ljus lysa i det djupa
mörkret i usla Londonhem, hade hos
honom en ny känsla vaknat för den
muntra flickan, som lekt med honom
som barn. Den var ännu omedveten,
och de voro båda två för unga för att
förstå, hvarför de plötsligt blifvit så
stela och höfliga mot hvarandra; men
känslan hade legat och grott under tre
års skilsmässa, åtminstone i Landons
hjärta, och hade nu slagit ut i full blom.
Ja, han visste att han med en
lidelsefull naturs hela glöd älskade »lilla
Winnie», såsom han alltid i tanken
kallade henne, och då de nu gingo
hemåt i den stjärnklara kvällen, ämnade
han tala om det för henne. Landon
Tressingham valde alltid att gå raka
vägen.
Sedan de gått genom
murgrönspor-ten, veko de af åt höger in i den lum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
