Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1906 - Tåget mot Lhassa. Det sista mysteriet på de bebodda kontinenterna afslöjadt. Af Charles Rabot. Med 5 illustrationer. En lefvande bild af medeltiden - Bestigningen af den andra muren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
murar, som spärra ingången till Tibet,
och den är icke mindre fruktansvärd
än den första. Att nu löpa till storms
mot denna nya bergkam och därpå
fördjupa sig i Tibets isöken, midt i
vintern och utan att på förhand hafva
tillförsäkrat sig rikliga proviantförråd,
skulle dock vara att utsätta sig för den
vissa döden. General Mac Donald
inskränker sig därför till att skicka i väg
ett starkt avantgarde, som skall besätta
byarne Phari och Tana på själfva
gränsen af den tibetanska högplatån, under
det att han själf öfvervintrar i Choumbi
med hufvudstyrkan. Under tiden skall
man öppna en transportväg och föra
upp proviant.
Denna öfvervintring är förfärlig. I
Phari, som ligger 4,500 meter öfver
hafvet, råder en sibirisk köld.
Termometern visar 36 grader under noll.
Garnisonerna på platån ha för att skydda
sig mot de iskalla vindarna endast sina
tunna tålt; det enda bränsle, som
finnes att tillgå i dessa ödemarker, är
torkad spillning.
Trots kölden och orkanerna vandra
dock hvarje dag tusentals tungt lastade
oxar och mulåsnor vägen fram, men
trots alla dessa mödor lyckas man
endast forsla upp aderton tons proviant
till Choumbi och ännu mycket mindre
till Phari. Kom ihåg att afståndet från
Bengalens järnväg till den tibetanska
högslätten är omkring 200 kilometer,
med två bergskedjor, hvilkas totalhöjd,
5,700 meter, måste öfverskridas.
Expeditionen till Lhassa är det
kolossalaste transportföretag, som någonsin
blifvit utfördt.
Det behöfdes ej mindre än tre
månader af denna utmattande transport
för att de för expeditionen behöfliga
magasinen skulle kunna upprättas på
platån, men den 28 mars 1904 kunde
den lilla armén omsider sätta sig i gång
öfver slätten från Phari på väg till
Lhassa.
Framför den låg en oändlig stäpp,
ett stenlik af imponerande storlek, be-
vakadt af isjättarnes fredliga kohort.
Aldrig förr hade någon europé skådat
dessa präktiga toppar, aldrig hade
någon europé trampat denna slätt; det
var en jungfrulig värld, detta de
budd-histiska munkarnes förbjudna rike, det
sista stora mysterium, som fanns kvar
på de bebodda kontinenterna.
Öfver denna storslagna slätt
marscherar armén fram i slagordning;
infanteriet gör tjänst som blänkare,
hufvud-truppen, inalles 2,000 man, går i
sluten kolonn, och bakom dem kommer
en oändlig träng af fordon, snarlika
dem som forntidens eröfrare förde med
sig. Man räknar mer än 6,000
lastdjur och hundratals kärror, hvilka
ku-lierna på sina kraftiga axlar burit hit
upp till mer än 4,000 meters höjd.
På slätten här kunna dessa primitiva
åkdon rulla fram utan alltför stora
svårigheter; det är alltid en besparing i
fråga om bärare.
Men om än terrängen erbjuder
möjligheten att komma lättare fram, är
armén ändå icke vid slutet af sina
strapatser. Lika förfärlig som den
föregående etappen gömmer äfven den
senare många lidanden i sitt sköte.
Marken stiger alltjämt i långa vågor,
snarlik ett haf, som sättes i rörelse af
svåra dyningar, och återigen fördröjes
kolonnens marsch under trycket af
bergsjukan. Man är på 4,500 meters höjd
och luftens förtunning plågar under
långa timmar den lilla hjältemodiga
armén.
Männen släpa sig fram, ehuru nära
att svimma, under det att de andtrutna
djuren snafva vid hvarje steg. Hela
dagen skrider man vidare med
vacklande steg, nära att kväfvas. Hvilken
hemsk procession utgöra icke dessa
flämtande varelser med handen på
strupen, liksom gripna af ett egendomligt
rus, och i atmosferen sökande något,
hvarmed de kunna besegra de
förskräckliga kväfningsanfallen. Omkring dem
höras lastdjurens rosslande andedrag.
En sista kulle — och man befinner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
