Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1906 - Zarens förrädare. Roman från revolutionen i Petersburg 1905. Af Theo v. Blankensee. Bemyndigad öfversättning - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delade mig, att han var utan arbete
och behöfde pengar. Han visste hvilka
tjänster jag begärde af mitt folk. Han
kunde utföra hvad som helst, bara han
finge bra betaldt. Jag skulle bara sätta
honom på prof. Jag gjorde det och
ångrar det ej. Hur han går tillväga
det ser ni af Michailows död.
— Har ni inte försökt att få reda
på hvem han är?
— Jo visst! Men utan resultat! För
hvarje bref uppger han en ny adress,
och är omöjlig att uppspåra.
— Så egendomligt! Är ni aldrig
rädd för att han en gång kommer att
lägga snaran om er egen hals?
— Nej, ty då måste han dö med mig.
— Hm! Kunde han inte hjälpa
oss nu?
— Jo, därom är jag öfvertygad.
— Att få Michailows millioner! Vi
ha nu en gång satt handen till verket,
och måste också utföra det.
— Naturligtvis. Någon egentlig fara
hotar ju ej oss från det hållet.
— Nej, inte precis, sade Bachruschin.
— Har ni fått rapport om, att
Babu-rin är arresterad?
— Nej! Har ni inte hört någonting?
— Nej !j Det vore högst fatalt, om . ..
— Tyst, hvem är det som kommer!
Efter en sakta knackning trädde en
ung man in i rummet.
— Kommer ni nu först tillbaka,
Michail Jakowlewitsch? frågade
Andre-janoff.
Ja! Jakten varade till ljusan dag.
— Nå?
Andrejanoff såg frågande på den
unge mannen.
Denne vågade ej se upp.
— Han kom undan! framstötte han
slutligen.
Andrejanoff rusade upp från soffan.
— Hvad ha ni nu gjort för
dumheter! röt han.
— Det var inte mitt fel!
Nu berättade Michail Jakowlewitsch,
hvilken var den som skjutit efter Sergius
Baburin, hur jakten blifvit utan resultat.
Obemärkt hade han med sitt folk
kommit in i det hus, där Baburin bodde.
En vakt hade han ställt nedanför på
gatan, och med de öfriga hade han
obemärkt kommit till Baburins dörr,
som var låst. Låset hade sakta och
försiktigt afsågats, och under tiden hade
man ej hört ett ljud inne i rummet.
Men trots detta måtte Baburin ha
upptäckt deras närvaro, ty då de kommo
in, sågo de huru han svingade sig upp
på taket. Då hade Michail Jakowlewitsch
skjutit efter honom. Men Baburin hade
försvunnit i nattens mörker.
— Hade jag inte befallt, att ni ej
fingo göra något buller? afbröt honom
Andrejanoff.
— Jo! Men då jag såg, att Baburin
kunde undkomma, tänkte jag att det
var bättre att fånga honom död, än
att låta honom undkomma.
Andrejanoff hånskrattade.
— Det var nog mycket rätt tänkt.
Michail Jakowlewitsch, men illa siktadt.
— 1 brådskan bommade jag. Men
först trodde jag, att han ramlat ned.
— Nå hvad gjorde ni sedan?
Den unge mannen berättade vidare
huru man klättrat upp på taket utan
att finna honom. Då gnannarna
vaknade vid skottet, drog Michail
Jakowlewitsch sig tillbaka med sitt folk, men
lät bevaka närgrånsande hus, men utan
resultat. Sergius Baburin hade
undkommit!
— Ni är ett dumhufvud, Michail
Jakowlewitsch! För i natt får ni
ingenting! Men när ni till mig öfverlämnar
Sergius Baburin, får ni tusen rubel.
Ut med er!
Michail Jakowlewitsch aflägsnade sig
med sammanbitna läppar.
— Nu äro goda råd dyra! var
An-drejanoffs första ord. Om Sergius
Baburin får höra talas om ett besök
hos Anna Petrowna, så är allt förloradt
och därmed äfven Michailows millioner.
Som den okände, om hvilken jag
berättade, den som kallar sig Alexei
Maximowitsch, påstår är Sergius Baburin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
