Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. VI. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEMASKERAD
Roman af HEADON HILL
Bemyndigad öfversättning för varia.
(Forts, från N:o 2.)
Idet Landon steg ut i gången hack i
häl efter klockarn, brusade och
dånade Hallelujakörens triumferande toner
från orgeln, och han visste, att de
härliga ljudvågorna återspeglade glädjen
i flickans hjärta, och att hennes unga,
säkra fingrar hvilade på tangenterna. Det
var hans tur att den dagen läsa bönen,
ty mr Mandible hade beslutat att själf
predika. Då Landon alltså nådde
predikstolen, gick han in i denna och
knäböjde i tyst bön.
Då han lyfte upp hufvudet och reste
sig upp för att börja gudstjänsten, gled
hans blick rundt i kyrkan och mycket
riktigt, i stolen, som begagnats af
Tressinghamska familjen under många
generationer, satt baron de Guérin
med andäktig min och korrekt i hvarje
detalj. Han höll sin hvita hand bakom
örat, liksom för att uppfånga orgelns
sista, jublande toner, innan de
förklingade, medan han höll blicken
förväntansfullt fästad på den unge prästen i
predikstolen.
Landon började just inledningsorden
»Om en ogudaktig omvänder sig ifrån
sin ogudaktighet, så skall han bevara
sin själ vid lif», och den landtliga
församlingen reste sig med slammer och
buller. I detsamma kände Landon att
någon berörde hans arm och såg, då
han vände sig om, klockarn vid sin
armbåge.
— Hur är det med mr Mandible,
sir? hviskade Goodger andlös. Han
tycks ej hafva följt efter er från sakristian.
Landon kastade en blick på stolen
innanför altarringen, hvarest
kyrkoherden brukade sitta, och spratt tydligen
till af förvåning. Stolen var tom!
— Kanske han blifvit illamående,
hviskade Landon och lutade sig fram,
ni gör allt bäst i att gå till sakristian
och titta efter, Goodger.
Klockarn smög sig bort genom en
sidogång, och Landon återtog med klar
röst bönen, där han slutat. Han
hade skylt öfver den korta pausen så
behändigt och lätt, att endast några få
personer märkt den, sannolikt var
antalet på dem, som gissade dess orsak,
ännu ringare, ty församlingen kunde
icke veta, att mr Mandible ämnade
predika den dagen. Det var inte alls
någonting ovanligt, att han kastade hela
dagens arbete på adjunkten. Landon
fortsatte alltså med den följande
meningen: »Hos Herren vår Gud är
barmhärtighet och förlåtelse».
Så långt hade han hunnit, då han
öfverröstades af ett vildt skri från
sakristian, oartikuleradt i sin början, men
höjande sig i ett skarpt crescendo, tills
det blef häpnadsväckande tydligt.
— För himlens skull kom hit
någon af er! ropade klockarns röst.
Kyrkoherden är död — mördad, tror
jag!
Landon Tressingham, som blifvit
blek som ett lik, skyndade ut ur
predikstolen för att hörsamma den
förfärliga uppmaningen, och samtidigt gled
baron de Guérin ur slottsbänken.
Deras mål var detsamma, —
sakristidör-ren nämligen, i hvilken man nu såg
Goodgers bleka anlete. Baronen, som
haft försteget från början, var den
förste, som nådde dörren, men steg åt
sidan för att låta Landon passera.
— Efter er, sir! Var så god, sade
fransmannen i sin slätaste ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
