Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. VII. Baronen reglar dörren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. VII.
Baronen reglar dörren.
Den syn, som mötte Landon
Tressi nghams blick, då han gick före de
Guérin in i sakristian, skulle hafva
förlamat den starkaste. Framstupa på
golfvet i detta fridfulla förrum till Guds
tempel låg den beskedlige, fastän litet
exentriske kyrhoherden, under det att
blodet strömmade ut ur ett sår i hans
rygg. Den röda fläcken på den
snö-hvita mässkåpan spred sig och växte
alltjämt, och äfven de gamla ektiljorna
började erhålla sin del af strömmen.
Landon lutade sig ned, men reste
sig genast åter upp och vände sig mot
ingången till kyrkan, där människor
sträckte hals med uppskrämd min för
att få se det, som baronens gestalt
dolde för dem.
— Spring efter konstapeln någon af
er! sade Landon hastigt. Och någon
annan måste hämta doktorn från
Basing-stoke, fastän jag fruktar att det ej finns
något hopp. Baron de Guérin, kanske
er automobil —
— Ja visst, ja visst, inföll
fransmannen, min chauffeur skall genast ge sig
i väg.
Landon väntade att se baronen
skynda bort för att utdela de behöfliga
befallningarna, men han endast vände sig
om och skickade en af de kringstående
med bud till the Castle, hvarpå han
åter intog sin plats i dörren. Han
röjde till och med en viss benägenhet
att öfverskrida tröskeln men hejdades
af Landon genom en gest.
— Jag tror att ingen bör beträda
rummet, innan polisen tagit hand om
saken, sade han höfligt men bestämdt,
naturligtvis med undantag af
kyrkvär-darne, jag ser dem där båda två.
Efter detta direkta vädjande trädde
baronen åt sidan, medan kyrkvärdarne,
mr Bassett och en arrendator King,
gingo förbi honom in i sakristian.
Han intog dock genast åter sin plats
med framsträckt hufvud och vaken blick,
som tycktes mäta af stånden och granska
hvarje detalj i rummet, från det gamla
klädskåpet till fönstret med
buteljbottens-rutorna och den stängda dörren, som
ledde till kyrkogården.
— Jag skall blifva församlingen
mycket förbunden, om den vill aflägsna sig
lugnt och stilla, sade Landon till de
personer, som trängdes bakom de
Guérin, tydligen inneslutande den
senare i detta sitt vädjande, som äfven
genast hörsammades af alla utom af
fransmannen. Han drog sig visserligen
ett ögonblick tillbaka till korsgången,
’ i de sig aflägsnande böndernas kölvatten,
men återvände ljudlöst till dörren, tack
vare bullret af deras fotsteg.
Vid denna tidpunkt var så väl
adjunktens som de två kyrkvärdarnes
uppmärksamhet koncentrerad på den tysta
gestalten på golfvet. Begagnande sig
af att de voro upptagna, sträckte de
Guérin, utan att flytta foten, ut sin
vänstra arm till hela dess längd och
sköt mycket behändigt för den öfre af
de två slåar, som begagnades som
supplementerande stängsel för den i
muren befintliga dörren till kyrkogården,
och som före gudstjänstens början
dragits undan af klockarn för att släppa
in mr Mandible.
Sedan han därpå med en snabb blick
förvissat sig om, att hans tilltag ej
uppmärksammats af någon, smög han
sig genom kyrkan till hufvudingången,
hvarest många af sockenborna ännu
dröjde. Där stod äfven Winnie
Bassett tillika med Roderick. Deras friska
unga ansikten voro bleka och upprörda
öfver den hemska tragedien. Under
inflytandet af sin våldsamma
upphetsning glömde Winnie sin antipati för
den nye arrendatorn af the Castle, så
att hon till och med frågade honom,
om han visste något?
— Ja, sade baronen allvarligt, jag
fruktar att det ej finns något tvifvel om,
att den stackars kyrkoherden är död.
Mr Tressingham tillät mig icke att läm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
