Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. VII. Baronen reglar dörren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Den här dörren är reglad inifrån!
ropade han. Det bevisar att om
her-rarne inte ha rört någonting, så har
mördaren inte gått ut den vägen. Han
måste hafva aflägsnat sig genom kyrkan.
Det sunda förnuftet i detta utlåtande
kom hans fåtaliga åhörare att utbyta
förbryllade blickar, ty det var tydligt,
att brottslingen ej kunnat fly genom
kyrkogårdsdörren och regla den, sedan
han gått ut. Men det var å andra
sidan en absolut omöjlighet, att han
skulle kunnat gå genom kyrkan eller
slå sig ned där, utan att församlingen
sett det.
Den djupa betydelsen af dessa
skenbara motsägelser undgick för tillfället
squiren och arrendator King, och
konstapeln var alltför utmattad efter sin
tour de force för att försöka draga några
slutledningar af densamma. Men
Lan-don Tressingham såg i blinken med
djup fasa hvad det innebar. Förr eller
senare skulle något slughufvud utpeka
honom såsom varande den enda person,
som lämnat sakristian genom kyrkan
i mellantiden mellan mr Mandibles
ankomst och upptäckten af liket.
Han var dessutom, enligt hvad han
visste, den ende, som sannolikt skulle
vinna någon materiell fördel genom
hyrkoherdens död. Ty genom denna
söndagsförmiddags oförklarliga
mysterium aflägsnades det enda hindret
mellan honom och uppfyllandet af hans
brors, sir George Tressinghams, löfte,
att han skulle blifva mr Mandibles
efterträdare i Maplehurst.
Visserligen kunde han Som motbevis
mot det grymma spöke, som
frambe-svurits af Squareys primitiva snillrikhet,
anföra medvetandet om sin oskuld och
sin tro, som till och med kunde
kallas en fast öfvertygelse, att mr
Man-dible, då han befann sig i sakristian,
hvarken före eller efter det han ifört
sig mässkåpan, själf skjutit för regeln.
Han kunde nästan svära därpå, och
resultatet blef då det, att den, som
reglat dörren, gjort det med flit för
att slå dunster i ögonen på
myndigheterna. Men här stod han återigen
inför det oomtvistliga faktum, att den,
som gjort det, måste hafva gått ut
genom kyrkan.
Han inbillade sig ganska naturligt
att regeln skjutits för af den verklige
mördaren. Det föll honom aldrig in,
att det skulle kunnat ske genom någon
annan person efter alarmeringen och
upptäckten, ej heller skulle han i så
fall hafva ansett möjligt att det kunnat
ske, utan att han sett det.
Såvida inte Goodger rent af gjort
det, då han fann liket — i en plötslig
fruktan för att mördaren skulle kunna
komma åter.
Landon höll just på att inprägla hos sig
detta som ett halmstrå att haka sig
fast vid, och att han skulle fråga
gubben Goodger om det, då fotsteg
hördes i kyrkan och Roderick Bassett
strax därefter visade sig i dörren.
Sedan han kastat en skygg blick på
liket, vände han sig mot squiren och
sade:
— Stewart Rattray är här, far. Han
har rest hit med morgontåget. Winnie
och jag mötte honom, då vi gingo
hem och talade om för honom, hvad
som händt. Han vill inte vara
påflugen, men tror du icke att han
skulle kunna göra nytta?
Squiren sände konstapel Squarey en
tveksam blick.
— Mr Roderick talar om min nevö,
som är anställd vid indiska polisen och
har gjort det till sin specialitet att
af-slöja brott, sade han.
— Det hjälper inte, sir, svarade
konstapeln envist. Inte kan det skada,
sir, om den där herrn står på tröskeln,
men ingen lefvande varelse utom
doktorn släppes in här, innan inspektören
kommer. Jag skulle visst göra det
för er skull, squire, eftersom ni hör
till magistraten, om det vore möjligt,
men det är det inte.
Roddy vände sig om och hviskade
till någon, som stod i kyrkan, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
