Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1906 - Vik och dess 700-åriga historia. För Varia af P. Meyer-Granqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längre tillbaka, så är det dock ytterst
få, om ens någon, som kan uppvisa
en oafbruten ägareföljd, upptagande
kända historiska namn, från nära Sju
sekler.
Detta förhållande blir än mer
påfallande, därigenom att samtliga dessa
ägare förenas genom ett
släktskapsband, som förlänar åt Vik den
obestridda 7 platsen af primus inter pares
bland de gamla svenska sätesgårdar,
som ännu ägas inom samma familjer,
som då deras namn först framträda.
Visserligen har Vik ej tillhört grefvarna
och friherrarna von Essen sedan längre
tillbaka än 1791, men dess förste
ägare med namnet von Essen hade
förvärfvat det genom sitt förra gifte
med en friherrinna De Geer, hvilken
i sin ordning stammade från samtliga
Viks förra ägare ända upp till salig
fru Ramborg Israelsdotter, hvilkens
graf än i dag ses uti Västeråkers
kyrka, och hennes fader,
Tiundalands-lagmannen Israel Andersson, en
broder till den märklige domprosten i
Uppsala Andreas Andreasson And,
hvilken bl. a. 1285 åt i Paris
studerande svenskar skänkte ett hus i nämnda
stad, det sedermera s. k. domus
scho-larium de Suecia.
Men lika märkligt som Vik således
är genom sin historia, lika märkligt
är det genom sin egendomliga
byggnadsstil. Det har nämligen åren 1858
—60 genomgått en restauration
under professor Scholanders ledning, som
måste helt enkelt karaktäriseras såsom
mästerlig. Det gamla »Viks Mur» —
såsom slottet ån i dag på folkspråket
heter — har nämligen icke genom sagda
restauration mistat sin vörnadsbjudånde
medeltidstyp, utan både dess yttre och
dess inre talar ännu gångna tiders
språk så som blott få, om ens något
annat, slott norr om Skåne.
Då vi nu genom välvilligt
tillmötesgående från Viks nuvarande ägare
satts i tillfälle att här reproducera flera
vackra fotografiska exteriörer från det
gamla minnesrika slottet, vilja vi såsom
ram om dessa vyer här nedap lämna dels
en kortfattad skildring af det
nuvarande slottet och dess läge, godsets
storlek m. m., dels en redogörelse för
de många ägare, som aflöst hvarandra
från den ofvannämnde lagmannen på
Magnus Ladulås’ tid ned till grefvarna
och friherrarna von Essen.
Låsta-viken är en af de många och
långa fjärdar, som Mälaren utsänder
mot norr, — ja, den år en af de
längsta, i det att från dess innersta
del ej är mer än omkring halfannan
mil till Upplandsslättens urgamla
huf-vudort, Uppsala. Men ned till
Låsta-viken tränger ej nämnda skoglösa, fula
slätt, utan Mälaren ter sig äfven här
med sin sedvanliga gördel af
barr-och löfskog. O^h just närmast Vik
och dess slott gestaltar sig skogen
som en härlig park af åldrig löfskog,
minnande mera om syd-, än om
upp-Sverige.
Här höjer sig på en klippa,
ständigt sköljd af Mälarvåg, »Viks Mur».
Här lade fru Ramborg, år 1317
vorden änka efter den vid Nyköpings
blodiga »gästabud» omkomna Arnvid
Gustafsson af Sparreslåkten, grunden
till en borg, som borde vara nog
stark och såker att freda henne och
hennes barn i dessa laglösa tider. Först
högt uppe på muren var borgens port
belägen och kunde således blott
uppnås medels en vindbrygga af ovanlig
konstruktion.
Därtill byggde fru Ramborg sitt
slott så högt, att hon från dess
tinnar kunde — såsom man ån i dag
kan från tornet, som höjer sig öfver
midten af det höga, spetsiga taket ■—
öfverskåda både land och sjö till många
mils vidd. Klippans form bidrog
äfven till, att byggnadens höjd blef
många gånger större än såväl längden
som bredden.
»Sålunda fick», heter det i en
gammal skildring, »det mörka slottet ett
dystert och spöklikt utseende, synner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
