Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1906 - Den historiska veckan i Helsingfors. Dagboksblad för Varia af Fernanda Jacobsen-Nylund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stitutionellas program formade sig till
en resolution, hvars viktigaste punkter
voro följande:
Generalguvernörens afsättning.
Senatorernas afsättning.
Dessas bestraffande för lagbrott.
Sammankallandet af urtima landtdag
på basen af den gamla författningen.
Landtdagens genomdrifvande af en
ny vallag efter den allmänna valrättens
•principer med en röst för hvar,
oberoende af kön.
En fanatiker uppträdde som
arbetar-nes målsman, rasande mot de
konstitutionella, som gång på gång svikit sina
löften till arbetarna. (De
konstitutionella själfva anföra till sitt försvar att
de öfverhufvud intet kunnat uträtta
under det olagliga regementet).
Framför allt fordrade den fanatiska talaren
därför direkt sammankallande af en
nationalförsamling enligt den allmänna
valrättens princip. »Arbetarna tro icke
på herrarna. Komma dessa till makten,
glömma de snart hvem som förhjälpt
dem till den».
De konstitutionella förklara att detta
ej är ett arbetaremöte, och under
bifall från församlingen antages den
upplästa resolutionen. En deputation
be-gifver sig till generalguvernörens palats,
följd af tusende medborgare. Oändligt
lång synes väntetiden. Tätare och tätare
blifva skarorna. Då ljuder ett rop: —
Kosackerna komma! Och som gripna
af vansinne störta alla bort. Man
trampar ned hvarandra för att rädda sig;
de skadade föras hoptals in på apoteken.
Inne på geueralguvernörshusets gård
har en afdelning kosacker varit posterad.
Dem har väl en eller annan fått sikte
på, och däraf rädslan. I själfva verket
ses hvarken polis, militär eller kosacker
på gatorna, för första gången under
många år. De enda uniformerade äro
en del ryska officerare, som drifna af
de motsvarande tilldragelserna i deras
eget land, första gången försöka att
gifva sig i lag med finnarna. Ifrigt
diskuterande situationen i hvardera lan-
det promenera finnar och ryssar
tillsamman på Esplanaden.
När deputationen från
Brandkårs-huset blifvit insläppt möter den i
vestibulen en annan deputation, vald med
acklamation af arbetare och socialister
ute på torget och med samma ärende:
generalguvernörens och senatorernas
afsättning. Ledare af denna deputation
var författaren Arvid Mörne. Den hade
endast med stor svårighet erhållit
företräde. Då det omsider lyckades, hade
Obolensky svarat att han som
öfver-befälhafvare för de ryska trupperna i
Finland icke kunde taga afsked enär
det kunde se ut som en flykt. Mörne
svarade att det var i
generalguvernörens egenskap af ordförande för Finlands
senat man önskade att han skulle afgå.
Men Obolensky blef vid sitt: nej!
Senatorerna kunde deputationen icke
få tala med, de voro hans gäster för
ögonblicket. Ville de bruka våld, kunde
de göra det på eget ansvar. Mörne
ryckte då upp dörrn till en stor sal;
där sutto tjugutvå senatorer kring ett
grönt bord. Alla reste sig med
undantag af yngste senatorn, den nyligen
ut-nämde finanschefen Neovius, som med
nonchalance afvisade yrkandet på
senatens afgång och förklarade att något
förhandlande med folket icke behöfde
ifrågakomma. De utsände drogo sig
tillbaka och mötte i förrummet den
andra deputationen. Larmet tilltog
utanför, folkmassan hade vuxit från några
tusen till tio, tjugu, trettiotusen, och
Obolensky förstod nu att han ej hade
något val. Då den nya deputationen
föredrager sitt ärende, svarar han att
han vill göra hvad folket önskar:
in-gifva sin afskedsansökan; men han
tviflar på att kejsaren beviljar den, då
han alltid ägt Majestätets obegränsade
förtroende. Tills han fått svar skulle
han i alla fall stå och falla som soldat!
Deputationen meddelar detta till
folket, som jublande stormar träden och
taket af en pavillon framför palatset
för att se in i huset. Därefter fordrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
