Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1906 - Den historiska veckan i Helsingfors. Dagboksblad för Varia af Fernanda Jacobsen-Nylund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sagda stad godkännt. Arbetarnas
misstro har tilltagit; de konstitutionella
hafva utan deras vetskap allaredan första
dagen afsändt till kejsaren sitt eget
förslag till den nya senatens
sammansättning äfvensom anhållit om ett
kejserligt manifest. Arbetarna hota med
att stänga brödbutikerna och plundra
bankerna; deras penningar äro snart
förbrukade, och denna gång vilja de
segra. Med deras hotfulla ord »lif
eller död» i öronen skiljes man i
spänning och ångest, som tar sig uttryck
i den undrande frågan: hvarför gifva
de konstitutionella icke efter? Där
gifves ju icke någon utväg: ryssarnas
kanoner eller arbetarnas
våldsherra-döme och hungersnöden! Brandtalen
till arbetarna rundt om i staden blifva
allt mera hetsande, omkvädet är detta:
segern ligger nu i våra vapen! — Det
är som om misstron under de sista
åren, då arbetarna icke kunnat göra
sina fordringar gällande, undergräft
hela staden och nu slår ut i det vildaste
hat. Och i skymningen späjar den ena
skepnaden mot den andra: är du med
eller mot oss? Innerst inne lurar den
ömsesidiga beskyllningen: hellre än att
gifva efter för oss begära de hjälp af
ryssarna.
Konstnärerna, som i Finland känna
sig starkt solidariska, hålla dagligen
möten och besluta att försöka en mäkling
mellan partierna, själfva stående
utanför. Det visar sig nu att så hatfulla
stå de två partierna mot hvarandra att
deras kommittéer ännu ej en enda gång
förhandlat med hvarandra. Därest
enighet icke uppnås under nattens lopp, är
situationen hopplös. Ingen herreman
tänker numera på att inträda i
nationalgardet, hvem vet mot hvem man blefve
tvungen att kämpa! De första dagarnas
feststämning ligger tanken så fjärran
som ett ungdomsminne.
3jIL Det dundrar löst, med
minuters mellanrum. Alla stanna förskräckta.
Är detta möjligt? Man ger sig till
att springa, icke för att fly, men för
att icke låta öfverrumpla sig. Och så
— måste man verkligen le: där ute
på det stora Salutorget vid hamnen är
stor militärparad. Eleganta ryttare med
rasslande sablar, officerare i
galauniformer, musik. Det är kejsarens
kroningsdag och en kejserlig festdag firas
alltid med full honnör: gudstjänst i
ryska kyrkan, mottagning hos
generalguvernören och hundraett skott till
minne af den för Ryssland så ärorika
dag då kejsar Nikolai II satte kronan
på sitt hufvud. Med stor sinnesro
betraktar publiken denna intressanta lek.
Arbetarna eröfra staden steg för
steg. Med revolver ha de hotat
telegrafbetjäningen att utleverera nycklarna till
telegrafstationen, för att en timme senare
åter tvinga telegrafisterna att tjänstgöra:
de kunde icke själfva telegrafera.
Järn-vägstelegrafen är redan förut i deras
våld, så de kunna hålla sig au courant
med allt som föregår rundt om i landet.
Inga telegram, som icke äro
undertecknade af Kock eller sträjkkommittén,
anses trovärdiga. — Johan Kock är
diktator i Finland! Arbetarnas andre
ledare, Kurikka, anses af dessa icke
tillräckligt radikal, hvarför han utvisas
ur staden.
Det är emot Kocks politik att
arbetarna skola få underrättelse om att
strejken i Petersburg upphört. Några
intresserade hafva genom en
järnvägsarbetare skaffat sig originaltelegram om
de lugna förhållandena i Ryssland och
gå med dem till Kock för att få dem
offentliggjorda, då man antar att folket
därigenom kunde lugnas. Kock
förklarar först telegrammen för falska.
Men då man pekar på arbetarnas eget
telegrafmärke, kastas de förmätne, som
våga blanda sig i Kocks politik, på
dörren.
De tunga grå skepnaderna i sina
tillknäppta jackor gifva staden dess
prägel. Välklädda herrar och pälsbrämade
damer försvinna efter hand, endast
människor med band om armen ser
man röra sig på gatorna. I de stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
