Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1906 - Scenen, af Axel Berndtson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karaktärsstudie som kammarjungfrun
Louka, att herr Klintberg var väl
skickad som major Saranoff och herr
Riego en äkta bulgar som major Petkoff,
torde det väsentliga vara sagdt, som
bidrog till styckets, åtminstone på
premiären, storartade succés.
Äfven den inhemska dramatiken har
skjutit ett nytt skott sedan förra
månaden. Herr Thore Blanche, brorson
till en af Sveriges få dramatiska
klassiker August Blanche, har efter
några tidigare, föga framgångsrika
er-farenhetsrön kommit fram med ett stycke,
som lyckats vinna publikens öra, emedan
däri behandlas ett ämne af allmänt och
aktuellt intresse, tomtjobberiet, ett ämne
som länge legat i luften och bara
be-höfde tas af en teaterförfaren hand för
att slå till. Man behöfver ej lefva länge
i Stockholm för att komma under fund
med att jobberiet, både i tomter, aktier
m. m. har ett öfver höfvan stort
utrymme i det allmänna medvetandet,
behärskar konversationen och utgör en
farligt stor procent människors enda
tanke och uppgift. Att Blanche’s
hård-händta räfst med parasiterna gjort lycka
hos ’allmänheten bevisar dess bättre att
den sunda affärsmoralen ännu är den
dominerande och endast behöfver de
intelligenta och konstnärliga krafternas
initiativ och stöd för att resa sitt hufvud.
Därmed är ej sagdt att endast själfva
ämnet skulle betingat framgången.
Ehuru » Spindel väfven» har longörer
och en föga lycklig introduktion, tar den
upp sig akt efter akt och kan
öfver-hufvud betraktas som en habil och
nyttig samhällsmålning, ehuru det ju
icke kan förnekas att kalkyler och affärs-
kombinationer något starkt belasta
dialogen och absorbera brorslotten af
uppmärksamheten, till men för
sidohand-lingarna, bankir Willings förhållande
till fru Qorst och hans förlofning med
Ruth Hammar.
Af de spelande var det egentligen
endast herrar Svennberg (bankir Willing)
och Bäckström (det hederliga
jobbaroffret fabrikör Hammar) som satte färg
på sina roller; den senare hade fått
tag i en bra karaktärstyp, som icke led
af annat fel än att den i begynnelsen
hade för stark dragning åt beskedligt
kräk. Herr Svennberg gjorde en elegant
och smart millionär, som dock icke fick
minspelet riktigt lydigt, då det skulle
uttrycka en pinsam situation med
pliktkollision. Herr Hedlund spelade den
tomtjobbande bankdirektören John Qorst,
men skådespelaren hade icke gjort sig
besvär med att utarbeta någonting annat
än en skaplig diktion plus en
måhända oafsiktlig porträttlikhet. Hos
herr Knut Nyblom märker man alltid
ett hängifvet och förståndigt studium
och hvad han gör är prägladt af en
viss stil, om den också inte alltid passar
så väl i stycket. Hans v. häradshöfding
Markstedt fyllde väl sin plats men heller
ingenting mer.
Spindelväfven, denna »pjäs från en
uppväxande storstad», är ett ord i sinom
tid, verksammare än massor af ledande
artiklar. Vi vilja hoppas att framgången
skall sporra författaren till nya
anstiäng-ningar och nya segrar, till glädje för
honom själf och gagn för en
uppväxande storstad.
Axel Berndtson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
