Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1906 - Zarens förrädare. Roman från revolutionen i Petersburg 1905. Af Theo v. Blankensee. Bemyndigad öfversättning - Sjunde kapitlet (Forts.) - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
£RI^ENS fÖRRRDRI^E.
ROMAN FRÅN REVOLUTIONEN
I PETERSBURG 1905.
Af THEO v. BLANKENSEE. Bemyndigad öfversattkiko.
(Forts, från N:o 3.)
Dåda skyndade efter, men då Alexei
Maximowitsch hörde steg efter sig,
skyndade han sig desto mera.
— Vi måste ha fatt i honom! Han
flyr för oss!
— Kanske att han tror oss vara
Andrejanoffs handtlangare?
— Det är möjligt!
— Jag ropar på honom!
Gordjejeff satte handen mot munnen
och skrek:
— Hallå, Alexei Maximowitsch!
Stanna! God vän!
Nu vek gestalten om ett gathörn.
Och då Baburin och Gordjejeff
också kommo om hörnet, kunde de ej se
skymten af honom.
Alexei Maximowitsch hade försvunnit
i dimman.
— Han är borta! brummade
Gordjejeff. Han flydde för oss. Hvad år
nu din tanke om honom?
— Han är endera en fantast eller
en förädare.
— Det år stor skillnad mellan de
båda sakerna.
— Ja, men hvilketdera han är, år
svårt att afgöra.
Djupt försjunkna i tankar begåfvo
de båda vännerna sig hemåt.
— Hvad tänker du göra i morgon?
— Jag måste uppsöka Anna
Pe-trowna. Hon måste rädda undan sin
förmögenhet och lämna Ryssland.
Gordjejeff nickade.
Deras vägar skildes nu åt.
Följande morgon erhöll Boris
Adre-janoff på chifferspråk ett bref, som
var undertecknadt med namnet Alexei
Maximowitsch.
Det lydde sålunda:
»Allt gick bra! Folket är moget för
uppror! Det kommer obeväpnadt.
Inga svårigheter möta! Ni kan statuera
ett exempel och indraga många borgares
förmögenhet. Ni vinner ert mål,
men akta er för Sergius Baburin; han
är förklädd till arbetare! Förlora ej
ett ögonblick, ty i dag ämnar han
uppsöka Anna Petrowna, och om han
får höra om Maxim Bachruschins
tilltag och öfverilning, så är måhända allt
förloradt, ty han ämnar lämna
Ryssland tillsammans med henne. Skynda
er alltså!
Alexei Maximowitsch.»
Andrejanoff skakade på hufvudet.
— Hvem kan denne Alexei
Maximowitsch vara? sade han för sig själf. Han
vet ju allting! Till och med om
Bachruschins äfventyr! Hvem kan han vara?
ÅTTONDE KAPITLET.
Anna Petrowna Michailow satt allena
i sitt rum. Hon bar en löst åtsittande
morgondräkt och det rika, bruna håret
föll ned öfver axlarna. Hon lutade
hufvudet mot fåtöljens kudde, slöt
ögonen och försjönk i drömmerier.
Hon tänkte på Sergius Baburin och
Maxim Bachruschin.
Hvilket fasansfullt dygn hade hon
ej upplefvat! Och det skulle ej blifva
något slut på hennes kval, ty
Bachruschin var en fiende, mot hvilken
det ej var så lätt att värja sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
