- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 9 (1906) /
251

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. X. Charlie Hext börjar sitt arbete

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så viktigt. Men du gör bäst i att inte
tänka mer på den saken, kom ihåg
det — det var endast ett litet skämt
af patron. Och hör nu på, pojkvasker,
detta år både första och sista gången,
som du får något uppdrag utom
skogen. Om jag skulle träffa dig
utanför dess gränser eller se dig tala med
någon inom densamma, utom för att
visa bort dem, skall jag flå dig lefvande!

Charlies mod föll, ty allt eftersom
de lugna, enformiga dagarna gingo till
ända, hade han undrat med längtan,
om det ej vore på tiden att Roderick
Basset åter visade sig. Ofta, när han
ströfvade omkring i trädens skugga,
skenbart för att spana efter marodörer,
som ville åt baronens kaniner, hade
han hoppats få se det glada, solbrända
ansiktet, som han slagit, plötsligt visa
sig vid en krökning af vägen, men
hittills förgäfves.

Jasper Lomax fortfor att trycka ned
säcken i de förstörande lågorna och
framkallade, då han rörde i knytet för
att det skulle gå hastigare, en kväfvande
rök, som luktade liksom brinnande ull.
Först sedan allt ihop förvandlats till
en rykande askhög, lade han bort
eld-rakan och vände sig mot Charlie med
ett dystert skratt.

— Se så där, det rensar luften, sade
han med en grymtning af lättnad. Du
tror det kanske inte, men den där
röken, som gått upp genom skorstenen,
har så till sågandes banat vägen för
dig att visa dig värdig din lön.
Hittills har mamma Hext fått sina pengar
lätt nog. Framdeles måste du förtjäna
dem åt henne. Följ med!

Charlie följde honom genom en
sten-lagd gård, vid hvars bortre ända stod
ett två våningars uthus, som var grått
af ålder. Byggnaden hade sannolikt
från början varit ett visthus eller en
lada, men hade i så fall ändrats i och
för sin nuvarande bestämmelse genom
borttagandet af alla fönster och
öppningar utom en stark ekdörr, som var
så smal att endast en person i sänder

kunde passera den. Man tycktes ha
begagnat sig af en i och för sig
stark byggnad för att göra den
ointaglig och dess hemlighet
ogenomtränglig.

Lomax öppnade dörren med en
mycket modern nyckel af särskild
konstruktion och passade på, sedan han knuffat
in Charlie i det mörka huset och låst
dörren inifrån, att täcka öfver
nyckelhålet med en metallskylt, som till det
ändamålet anbringats på dörren. Därpå
strök han eld på en tändsticka, och
Charlie såg sig nyfiket omkring, medan
Lomax tände ett par väldiga oljelampor.

Det förvånade honom icke alls att
höra att den förflutna månadens
angenäma sysslolöshet nu nått sitt slut, ty
äfven han som stadsbo hade insett att
de till hans mor punktligt insända
re-missorna ej varit förtjänade. Det fanns
hos Lomax intet af en högsinnad
filantrop, som kunde leda Charlie på den
tanken att han skulle kunna fortfara
att lyfta två pund i veckan för att sköta
ett arbete, som utfördes bra mycket
bättre af de ilskna hundarna, som
vaktade gården.

Att börja med såg han intet, som
kunde säga honom, hvad hans nya
uppgift skulle vara — endast ett bastant bord
invid den orappade utanväggen, och på
detsamma en hel massa paket af olika
storlek och fason, hvilka påminde honom
om låren, som aflemnats af den
rödhårige åkaren dagen efter hans ankomst.
Denna lår, som varit för stor för att
kunna bäras in i huset, hade packats
upp samma afton, sedan han gått och
lagt sig, och han hade ända tills nu ej
tänkt vidare på den mystiska
»fasanfödan», som eggat Roderick Bassetts
nyfikenhet.

Charlie hade just lagt märke till att
en stege ledde upp till vinden, dä
Lomax, sedan han fått sina lampor att
brinna ordentligt, påkallade hans
uppmärksamhet.

— Kom och hjälp mig att plocka
upp, lydde den korta ordern.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free