- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 9 (1906) /
252

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. X. Charlie Hext börjar sitt arbete

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Charlie gick fram till bordet och
tog på Lomax’ anvisning bort omslag^
från en del af paketen, hvilka han
utpekade för honom. Lomax själf hade
brådtom med andra, tilis de genom
förenade ansträngningar hade
öfver-sållat bordet med en massa småsaker,
som för den oinvigde ej tycktes äga
något samband med hvarandra.

Hvad kunde t. ex. en liten näpen
fotografikamera hafva gemensamt med
en vanlig, affärmässig handtryckspress?
Hvilken tänkbar förbindelse fanns det
mellan glasflaskor med syror och rullar
af fint ritpapper? Äfven metallplåtar,
träblock och ett sortiment af vackra,
hvassa verktyg, till hvilka Charlie aldrig
sett maken, funnos här. Hans
principals rynkade panna förbjöd honom
emellertid alla nyfikna frågor, och
han väntade under tystnad på en
förklaring, som han anade vara nära
förestående. Då allt plockats upp och
Charlie burit bort papperet och träullen
i en vrå, lade Lomax en tung hand
på hvar och en af hans axlar.

— En fullständig uppsättning, eller
hur? sade mannen, som bar titel af
skogvaktare hos baron de Quérin.

— Jag vet inte. Jag skulle inte kunna
säga hvad det är, svarade Charlie med
låg röst. Det fanns något i den andres
sätt, som skrämde honom.

— Men du är väl slug nog för att
kunna gissa det? envisades Lomax och
stirrade på honom med hotande blick.

— Det där är en kamera, och det
där är en tryckpress, men jag vet inte
hvad de skola begagnas till, svarade
Charlie. Kanske ni ämnar starta en
illustrerad tidning, tillade han i sin
förtviflan, ty mannens dystra drag röjde
en bestämd fordran på ett svar, som
ej kunde undvikas. Det föreföll bättre
att gissa galet än att bibehålla en tystnad,
som Lomax tycktes anse som tillgjordhet.

Lomax knuffade barskt undan den
spenslige gossen med ett förtretadt
morrande och brast därpå ut i ett hårdt
skratt.

— Hvilken förtjusande oskuld, snäste
han. Nog vet jag att gamle John Hext
alldrig svingade sig upp till affärens
högre branscher, han hyste aldrig någon
ärelystnad utöfver sina smältdeglar och
formar men jag inbillade mig likväl
att du vet nog för att genast begripa
afsikten med den här kollektionen.

Och i det han hastigt lutade sig ned,
hviskade han några ord i hväsande
ton i ynglingens öra. Därpå rätade
han upp sig till hela sin längd och
sneglade åt Charlie för att utröna
verkningarna af sitt meddelande.

Den första och ögonblickliga var en
djup rodnad, som spred sig öfver gossens
kinder, ända upp i hans panna, den
nästa var en nervös ryckning i
musklerna kring hans känsliga mungipor,
den tredje och mest påtagliga var ett
buttert trots i blicken, som förvandlade
gossen från en morsgris och pojkvasker
om icke just till en man, så åtminstone
till en person med hvilken man måste
räkna.

— Och ni har tagit hit mig för att
jag skall hjälpa er? sade han så lugnt
att det var tydligt att han gjorde allt
för att behärska sig.

— Just så, svarade Lomax, medan det
kroniska molnet på hans panna blef
djupare och bredde sig ända upp till
hårfästet, tills det slutligen blef lika
mörkt som ett åskmoln, så att Charlie
ryggade några steg tillbaka, innan han
svarade:

— Jag gör det inte — det är
alltihop! Jag skulle med glädje hafva
hjälpt pappa, om han låtit mig göra
det, emedan — emedan jag höll af
honom, men för er, en främling —
nej, det gör jag inte, inte ens för att
försörja mamma! Ni måste skaffa er
någon annan hjälp, mr Lomax!

En långdragen hvissling undslapp
mannens läppar, innan hans käkar slöto
sig liksom en fälla af järn, därpå
betraktade han sin upproriske hjälpares
spensliga gestalt med ett så
öfverväl-digande raseri att han blef mållös.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free