Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XI. Den hotande stormen - Kap. XII. Agatknappen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
don, som i sin enkla enfald uppfattat
erbjudandet af cigarren som ett bevis
på tro på hans oskuld, drefs därigenom
att säga:
— Jag inbillar mig att ni två äro
mina vänner, jag vädjar därför till er
för att erhålla ett råd, ty himlen må
veta, att aldrig någon människa varit
i en belägenhet, där hon mindre vågat
lita på sitt eget omdöme. Min bror
telegraferar och erbjuder mig ämbetet som
kyrkoherde i Maplehurst. Hvad skall
jag göra?
Winnie hade redan på läppen att
uppmana honom att taga emot anbudet,
men hejdade sig med en jungfrulig
rodnad, då hon insåg, hvad en sådan
ifver från hennes sida skulle innebära.
Stewart Rattray däremot skyndade
tillhjälp med ett barskt leende öfver hennes
ögonskenliga bryderi.
— Enligt min åsikt bör ni absolut
taga emot det, mr Tressingham, sade
han. Fastän jag står inför en präst,
måste jag dock säga att jag icke tror
på kraften af skriftens befallning att
man skall vända båda kinderna mot
fienden, om den ena är tillräcklig.
— Jag förstår icke rätt hvad ni menar,
svarade Landon tämligen förbryllad.
— Jo, ni har fått ett ganska hårdt
slag på ena kinden genom
omständigheterna och polisens redogörelse, om
ni nu bjuder fram den andra, skall
man säkert säga att ni förtjänar slagen
på båda sidor. Ser ni, fortfor Rattray,
som talade sig varm, huru man än
vänder det, har ni nog en stormig tid
att vänta. Ingenting kan likväl vinnas
genom att vara rädd. Upp med
huf-vudet, mr Tressingham, det är mitt
råd och tag emot ämbetet, liksom om
mr Mandible dött af lunginflammation
i sin säng. Och under tiden —
— Nå väl, under tiden? inföll
Landon nervöst.
— Under tiden kan ni lita på ati
jag skall hålla ögonen öppna. Det
gläder mig mycket att hvarken ni eller
mr Mandible varit rökare. Er
afhåll-samhet i fråga om tobak ställer saken
i en alldeles ny dager.
Därmed förde han handen till hatten
liksom för att antyda, att han ej hade
någonting mer att säga som förklaring
på detta förbryllande utlåtande, och
Winnie, som kände till hans sätt, stack
in sin arm under hans och nickade
uppmuntrande åt Landon.
— Lita på Stewart, sade hon till sin
fästman. Han går nu med nosen mot
marken liksom en väl dresserad
jakthund, när den vädrar ett byte.
— Tvärtom, anmärkte Rattray torrt,
jag vädrar ännu ingenting alls, och
räfven, hvilken han än är, har varit
synnerligen mån om att utplåna de
svaga spår, som möjligen funnits.
KAP. XII.
Agatknappen.
Sedan Winnie och Rattray lämnat
Landon på väg till postkontoret för att
besvara telegrammet, gingo de vidare
genom alléen under tystnad. Stewarts
uppenbara önskan att sluta samtalet
framkallade hos den unga flickan det
intrycket, att hans hjärna arbetade med
något problem, och hon ville ogärna
störa hans tankegång.
I sin flickaktiga beundran, som ej
var mycket ringare än Roddys
hjältedyrkan för den indiske människojägaren,
trodde hon att Landons oskuld vore
så godt som bevisad, nu sedan man
tillförsäkrat sig Stewarts hjälp. Hennes
kusins första ord, då de närmade sig
huset, väckte henne därför på ett
obehagligt sätt.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
