Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1906 - Pehr Henrik Ling. Af Sally Högström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig till Uppsala och inskrifver sig
enligt äldre biografer vid dess
universitet. Enligt nyare forskning skall
denna hans akademiska lärotid ha
varit än kortare än den i Lund, så att
han ingen enda termin i
nationshand-lingarna upptagits som närvarande.
Därefter vistas han en tid i
Stockholm, anställd vid samma ämbetsverk
som brodern Carl.
Från Stockholm reste Ling
sommaren 1799 till Köpenhamn, där han
oaf-brutet vistades till hösten 1804, då
han återvände till Sverige. Danmark
blef honom nästan ett andra
fädernesland, och när Englands flotta våren
1801 trängde in på Köpenhamns redd,
låter han inskrifva sig som student
vid universitetet i Köpenhamn för att
kunna sluta sig till de danska
studenter, som ställde sig under fanorna till
Danmarks försvar.
Ling hade under sina irrfärder
genomgått hårda prof, men hans
kraftfulla ande behöll segern. Han hade
pröfvat nöden i ordets hela lekamliga
mening, och mången dag icke ägt en
bit bröd att stilla sin hunger med.
Hans stolthet förbjöd honom ofta att
mottaga erbjuden hjälp. Denna till
öfverdrift stegrade stolthet bibehöll han
hela lifvet igenom. Nöd och sjukdom
hade så att säga »pressat honom
mellan sköldar», genom dem blef han
hvad han blef både som människa,
medborgare och skald.
Föga anade Ling, när han i
främmande land öfvade sig i vapnens bruk,
att denna kännedom skulle blifva af
oberäknelig nytta för honom, då han
senare uttänkte de grunder för
vapen-föring, genom hvilka han kom att öfva
inflytande på svenska härens daning.
Föga kunde han förutse, att en
under hans svåraste fattigdom ådragen
förkylning, som åtföljdes af
förlam-ningstecken i högra armen, skulle gifva
första uppslaget till sjukgymnastiken
och hans öfverlägsenhet i fäktkonsten.
Ling skrifver härom senare, i sitt för-
modligen första utlåtande om
kropps-öfningar: »Den arm, som under chi-
rurgens hand hvilade länge i binda,
blifver försvagad och kraftlös, men
under fäktmästarens ledning kan den
vinna styrka och kraft.»
1 Köpenhamn började Ling fäkta för
de förnämsta fäktmästare och besökte
Nachtegalls gymnastiska institut. Han
segrade icke blott öfver sina lärare —
lärjungen öfverglänste snart mästaren
— utan äfven öfver sin arms muskler
och nerver och fick en arm af stål
med en fjäders spänstighet. Ling blef
sedermera, år 1806, utnämnd till
fäktmästare i Lund. En tysk biograf
påstår, att Ling på 1830-talet besökte
Tyskland. Detta är ej sant, ty efter
1806 satte han ej sin fot utom
Sveriges gränser.
Nachtegall säger om Ling, hvars
»smækre, kraftige Figur» han
beundrade, att han, icke nöjd blott med
»at öve sig i gymnastisk Færdighed
som et Styrkningsmiddel for Sundhed,
betragtede den tillige som en Kunst
af höiere Betydning».
Lings vistelse i Köpenhamn blef
bestämmande för hans vittra bana.
Där trängdes han bland åhörarna i
den märklige Henrik Steffens
föreläsningssal. Det var i Danmark, som
vid denna tid kärleken till Nordens
fornålder och dess nordiska gudalära
i saga och sång återvaknade med
ungdomlig hänryckning. I spetsen gingo
Oehlenschläger och Grundtvig. De
nya uppslag och åsikter, som tack
vare dessa två frambröto inom
litteraturen, funno liflig genklang i den
unge Lings lågande och sökande själ.
Lings sköna dröm var att både i
dikt och verklighet sedligt pånyttföda
den nordiska forntiden. Kraften till
en sådan pånyttfödelse och föryngring
kunde enligt hans tanke endast
hämtas ur fådrens skrifter, som handlade
om deras dådfulla lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
