Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1906 - Pehr Henrik Ling. Af Sally Högström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla Lings uppfinningar voro tidigt
gjorda, men sent använda. Så t. ex.
uppsatte han redan 1807 grunderna
för bajonettfäktning, men först trettio
år senare blefvo de tillämpade, då man
fick veta, att dylik öfning anbefalldes
i Frankrike och Preussen.
Lings afsikt var att i ett verk
framställa allt inom gymnastiken, som han
uppfunnit och ordnat, och
sammanställa det till ett
vetenskapligt helt. Det skulle innefatta
grunderna för den pedagogiska
gymnastiken eller
friskgymnastiken samt den militära,
medicinska och estetiska
gymnastiken. Döden afbröt
fullbordandet af detta verk.
»Gymnastikens allmänna grunder», som
Ling på sitt yttersta anförtrodde
åt tvenne af sina lärjungar,
professor Georgii och doktor
Liedbeck, beundras af kännare.
Lings sätt att tänka sig en äkta
gymnastik är än den siste
skaldens, än den siste kämpens.
Hans mäktiga ande, hans
genomträngande skarpa blick skådade
saken från en ny, alldeles egen
synpunkt.
Smädelsernas giftiga pilar
riktades icke allenast mot den
sak Ling förfäktade utan äfven
mot hans person. Fantast,
charlatan, lindansare, galning,
m. m. voro vanliga
benämningar på den man, hvars äras
glans nu sprides till främmande
land och hvars sak kommer
att bli en mäktig beståndsdel i släktets
uppfostran i alla civiliserade länder.
Hela läkarekåren var hans motståndare,
tidningarna belackade honom. Ling
brukade skrattande säga: »Låt dem
skrika, jag går min väg fram ändå!
Har jag orått, går saken under; har
jag rätt, går den framåt oaktadt deras
skrik.» 1 »Gymnastikens allmänna
grunder» skrifver Ling: »Sanningen
har det evigas bild, den föråldras icke.»
Samtiden kan ej rätt bedöma en ny
idé, det är framtidens sak, och på så
sätt blir det äfven, som forntid sig
med nutid enar.
De unga, genom hvilkas lifligt
svallande känslor och framåtsträfvande
förhoppningar en ny sak ofta skall
fram-drifvas, omfattade den nyväckta idén
med hänförelse. Ungdomen älskade
Ling, liksom han den. När den gamle
bevistade skolungdomens gymnastiska
öfningar, hvilka leddes af någon yngre
lärare, flockade sig gossar hurrande
omkring Ling, som ofta ordnade dem
till lekar, i hvilka han själf deltog med
ungdomlig ifver. Ofta sade han: »Jag
vill vara barn, så länge jag lefver»,
och barn var han till själ och hjärta
oaktadt sin fasta, manliga karaktär.
Han slutar också sin läroboks peda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
