- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 9 (1906) /
292

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1906 - Ett besök i Bender. För Varia af Ida Bäckmann

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förbluffad ut, men då jag visade honom
hvad som stod tryckt därom i Bædeker,
bad han mig prisa den lyckliga stjärna,
som fört mig just till hans hotell. Där
sammanträffade nämligen i kväll allt
hvad staden hade af kunskap och visdom,
och han skulle framlägga min sak för
dem.

»Hvarför samlas de här i kväll»
frågade jag intresserad. »Är det någon
politisk bankett?»

Han slog föraktfullt ut med handen.
»Bender blandar sig ej i politiken. Har
ni ej ännu läst affischen? — Se här —
en afdelning från kejserliga teatern i
Petersburg skall i min paviljong ge
skådespelet Quo Vadis af Sienkiewitz.
Ni bör ej försumma att skaffa er biljett.»
Jag gjorde mig ej heller skyldig till
den försummelsen, och under
mellanakterna framfördes till mig de
kunskapsrika personer han utlofvat. Först kom
en kvinnlig elev från Odessas högskola.
Hon hade under de påtvungna ferierna,
som skolans stängning föranledt,
tjänstgjort i en folkskola här. Jag kände
mig rätt förhoppningsfull, då hon
började.

»Ack eder Karl XII känner jag väl
till; han stred mot Pieter veliki. Jag
beundrar honom af hela min själ och
kan ej se något märkvärdigt i att ni
velat resa denna långa väg blott för
att få se det ställe, där han dog. Jag
misstänker er ej ett ögonblick att ha
andra afsikter.»

Åhå — nu förstod jag, hvarför ett par
uniformsklädda herrar flyttat in i
rummet bredvid mitt och hvarför jag ej
genast efter inskrifningen fått mitt pass
tillbaka. Jag öfvertänkte halft road de
möjligheter, som förestodo mig.

»Inte sant», fortfor den
kunskapsrika damen, »före honom regerade ju
er världsbekanta Marie Antoinette?
Apropos henne vill jag nu passa på
tillfället att fråga, om ni i Sverige tala
franska eller tyska. Jag har alltid haft
så svårt att fasthålla huruvida Sverige
hör till Tyskland eller Frankrike.»

Då jag hämtat mig något från hennes
häpnadsväckande tal, rådde jag henne
att lägga denna fråga alldeles åsido
och bad henne berätta något om sig
själf och de villkor under hvilka hon
lefde.

Hon tillmötesgick min önskan meden
patos som grep mig och kom mig att med
aktning betrakta henne. Nästa mellanakt
framförde min värd till mig en tarfligt
klädd mansperson, som förklarade sig
vara stadens mest belästa och beresta
man. Carl XII hade han läst om i
en så stor hög med böcker — och han
mätte upp en höjd af flera meter, men
han ligger ej begrafd här utan vid
Poltawa, tillfogade han. Jag hade
knappast tålamod att höra honom till slut
och sedan ytterligare några framkommit
som talade om Narwa och Mazeppa,
drog jag mig undan till mitt rum,
ett rof för nedslagenhet och reumatism.

Dagen därpå kulminerade alla mina
önskningar i att nå ett apotek, där jag
kunde få aspirin. Då jag hade
läkemedlet i min hand, vaknade ånyo min
forskningsifver, och sedan apotekaren
motat ut ett par svin, som sökte tränga
sig in, frågade jag:

»Vet ni hvar Karl Dvenats hade sin
bostad, då han vistades här i Bender
åren 1709—13?»

»Det vet jag, men han bodde ej i
Bender utan i den 5 werst härifrån
belägna byn Warnitza.»

»1 vår’historia står Bender» vidhöll
jag envist.

»Om ni vill, kan man ju säga, att han
bodde i det gamla Bender» medgaf han.
»Det nuvarande ligger på en helt annan
plats och har sträckt sig längre åt väster
från floden. Den gamla turkiska
fästningen från Carl XII:s tid finnes ännu
kvar på samma ställe, men de soldater,
som nu postera där äro ryska. Carl
hade slagit upp sina egna befästningar,
så nära detta läger, att han noga skulle
kunna bevaka turkarnas rörelser.»

Bönderna i Warnitza tala en mycket
svårbegripligrumänskmunart, och sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free