Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1906 - Zarens förrädare. Roman från revolutionen i Petersburg 1905. Af Theo v. Blankensee. Bemyndigad öfversättning - Tionde kapitlet (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
£R^ENS [ÖRRÄDPU^E.
ROMAN FRÅN REVOLUTIONEN
I PETERSBURG 1905.
Af THEO v. BLANKENSEE. Bkmykdigad öfvkrsättnixo.
(Forts, från N:o 4.)
Baburin visste alltför väl hur rätt
skipades i zarens rike. Den som
inte ville bekänna piskades för sin
hårdnackenhet, och ådömdes dessutom
stränga straff. Den som bekände blef
också straffad.
Och detta skulle också blifva Anna
Petrownas öde!
Sergius Baburin knöt händerna i
vanmäktig vrede. Men han var ju
själf bunden! Han kunde ingenting
göra!
Hvilken dom skulle drabba Anna
Petrowna?
Hur undanröjde man på bekvämaste
sätt misshagliga personer?
Kanske att hon redan var död?
Han slog handen i bordet så att
alla glasen i rummet skramlade. Och
därpå utropade han med dof stämma:
— Jag svär att hämnas allt detta!
Så föll hans ögon på sista orden i
notisen. »Hennes förmögenhet
tillfaller staten.»
— Hvilket hån! utbrast han. Hvad
får staten af Michailows millioner?
Ingenting! Allt faller i Bachruschins
och Andrejanoffs händer. Men de
skola darra inför mig! Jag skall
hämnas. Men jag måste ha tid på mig.
Ännu är frukten ej mogen!
Det knackade på tapetdörren och
Baburin stannade för att lyssna.
— Hvem där? ropade han.
— Det är jag! Celina! Öppna!
Baburin sköt från rigeln och Celina
trädde in i rummet.
Det svarta håret föll ned öfver axlarna
och hon var mer förförisk än någonsin.
— År ni ond nu igen, Sergius >
Michailowitsch?
— Därför att min vrede ej kan
drabba dem den gäller.
— Kan ni då aldrig lära er att bli
förnuftig?
— Förnuftig? Hvad menar ni med
det, Celina?
Baburin hade i detta ögonblick ej
öga för hennes förföriska skönhet.
Han upptogs helt af sina tankar på
hämnd. m
— Ni kan ju inte ändra det som skett.
— Inte ändra, men hämnas.
— Ni sätter ert lif på spel.
— Det har inte längre något värde
för mig. Anna Petrowna är död, för
alltid förlorad! För hvem skulle då
mitt lif betyda någonting? :
Celina sänkte blicken mot golfvet.
Han undrade öfver hennes tystnad
och kastade en forskande blick på
henne.
Då lyfte hon upp ögonen, och det
förekom Baburin som om de voro
fuktiga af tårar.
— Tror ni att ert lif ej betyder
någonting för mig, Sergius?
— Säg ej mera, Celina. Jag fruktar
att vi ej skulle förstå hvarandra.
— Jag skall ej säga någonting, sade
hon. Men sätt ej ert lif på spel i
onödan! Om någonting måste göras,
så låt mig göra det. Ert lif betyder
mera för ert fädernesland än mitt.
— Celina!
— Tyst, Sergius Michailowitsch!
— Jo, nu vill jag att ni talar! Ni
har beskyddat mig och hjälpt mig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
