Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1906 - Zarens förrädare. Roman från revolutionen i Petersburg 1905. Af Theo v. Blankensee. Bemyndigad öfversättning - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folket, som allena fick bära krigets
bördor, som fick betala
krigsomkostnaderna och offra sina söner, ville ej
att det skulle fortsättas längre.
På alla gator böljade stora
människomassor. Och öfverallt talade man
oip Port Arthurs fall.
Sedan dess hade veckor förflutit.
På denna nyårsdag hade Sergius
Babu-rin, som hittills hållit sig stilla på sitt
rum, för första gången vågat sig ut
på gatorna.
Celina Wolkanska hade meddelat
honom att Anna Petrowna för
högförräderi dömts till döden och att
domen skulle-verkställas i Peter
Pauls-fästningen.
Sergius Baburin hade modigt burit
smärtan öfver denna förlust. ’ Men
därför blef också hos honom den
önskan allt starkare och starkare att
hämnas på sin lyckas förstörare, att
vedergälla honom med samma mått.
Han sträfvade först och främst efter
att finna Michailows mördare.
Hans en gång väckta misstroende
mot Qordjejeff blef under dessa
grubblerier allt starkare. Alltsedan han flyttat
till Celina Wolkanska, hade han ej
besvärats af några spioner.
Hem kunde ha förrådt honom?
Så mycket han än sökte att bortjaga
misstankarna mot vännen, kunde han
ej bortresonnera detta påtagliga faktum.
Var Iwan Qordjejeff ej en af
Andre-janoffs spioner? H varför fick han vara
i fred, när Gordjejeff var okunnig om
hvar han uppehöll sig? Dessa tankar
och frågor trängde sig oupphörligen
uppå honom, ehuru han sökte förjaga
dem.
Celina hade äfven på hans enträgna
frågor nödgats tillstå att hon ej hämtat
Gordjejeff i hans bostad, utan stött
ihop med honom utanför Mickailows
port. Hon trodde till och med att han
varit inne i huset, och då han rusade
ut, hade han frågat hvad som stod på
och presenterat sig för henne.
Efter detta meddelande blef Baburins
förtroende till vännen allt mindre och
mindre.
Nu sammanställde han alla
tillfälligheter, på hvilka han förut ej tänkt,
och alla talade mot Iwan Gordjejeff.
Fördjupad i dessa tankar, märkte
Baburin ej den rörelse som rådde
omkring honom. Petersburg stöd redan
vid revolutionens rand! Det jäste inom
alla lager och Port Arthurs fall var
ägnadt att bringa det allmänna
missnöjet till utbrott.
Skaror af studenter tågade genom
gatorna, och i deras anleten lästes en
fast beslutsamhet. Väl omgåfvos de af
Andrejanoffs lejda spioner, men de leto
dock ej detta inverka på sig.
Det olycksslag, som drabbat- den
ryska armén, hade äfven en afgörande
inverkan på de tusentals arbetare, som
strömmade till Petersburg. De hade
i stora massor lämnat sitt arbete; de
första voro de* strejkande vid
Putilow-verken som demonstrativt dagligen
tågat genom gatorna:
Och mången medlem af den hemliga
polisen ryste, då han såg dessa mörka,
beslutsamma skaror. Hvilken kraft låg
ej i dessa hopar, då de med förtviflans
våld sökte sönderslita sina fjättrar.
Ständigt kommo nya skaror.
Som i en dröm gick Sergius
Baburin mellan folkmassorna. Han gnagdes
af mörka tankar och bittra tvifvel.
Plötsligt lades en hand på hans
skuldra och en bekant stämma sade: ■
— Känner du inte nu, Sergius
Micha-ilowitsch, att Rysslands fri hetsdag är
närmare än man tror?
Baburin såg sig om och blef varse
sin vän Iwan Qordjejeff: Dröjande
och motvilligt hälsade han på honom.
Men Gordjejeff tycktes ej lägga
märka härtill. Han tog Baburins arm
och drog honom med sig in bland de
studenter som veko - in på
Sabalkanski-gatan.
— Det är snart slut med den
oinskränkta absolutismens skräckvälde!
Det dröjer ej länge förrän Bachruschin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
