Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XII. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Titta då på den hår lilla tingesten
och säg mig, om du någonsin sett
maken till den?
I det han därpå tog locket af
pillerasken, tog han ut ett rundt föremål,
som i första ögonblicket liknade en
marmorkula. Vid en närmare
undersökning visade det sig dock vara en
agatknapp, ty den var försedd med en
ögla af metall för att medelst en ring
fästas i klädesplagget. Winnie tog den,
undersökte den noga, drog ihop sina
vackra ögonryn och skakade på hufvudet.
— Den tycks verkligen påminna mig
om något, men i hvilket sammanhang
vet jag icke, sade hon. Jag inbillar
mig likväl att det är något, som händt
helt nyligen.
— Känner du kanske någon, som
t. ex. har en väst med sådana knappar
— någon af bönderna menar jag?
— Ne-ej, svarade Winnie
fundersamt. Om någon af våra bönder i
Maplehurst gått med ett sådant
knapp-garnityr, skulle jag säkerligen hafva
lagt märke därtill. Men den ser inte
precis ut som en knapp, hvilken en
bonde skulle tycka om eller hur?
— Kanske en smula för prålig och
dyrbar, sade Ratlray tankfullt. Nå väl,
om du skulle få klart för dig, när och
hvar du sett den knappen, underrätta
mig då ofördröjligen därom. Jag år
inte riktigt säker på, om inte den kan
vara en nyckel till att upptäcka mr
Mandibles mördare.
— O, Stewart! ropade Winnie, hvad
du är stor! Hvar har du hittat den,
och hvarför tror du att den kan leda
oss på spåret?
— Det är just hvad jag inte kan
säga dig, var det nedslående svaret.
Icke så att jag icke litar på din
tystlåtenhet, svarade Rattray hastigt, då
han såg hennes modstulna min. Men
det är, emedan du, om du visste det,
skulle alldeles omedvetet komma den
eller de intresserade personerna att vara
på sin vakt genom ett ofrivilligt
för-ändradt beteende mot dem. Men här
kommer Roddy med baron de Guérin.
Skall jag visa dem knappen? Ja, jag
skall göra det, men jag skall endast
fråga dem, om de känna igen den,
utan att låta dem veta att jag fäster
någon vikt vid den vidare. Det är en
hemlighet mellan dig och mig, Winnie.
Roddy ledde baronen öfver
rosengårdens gräsmattor till deras tillflykt;
studentens uttrycksfulla ansikte röjde
tydligt den afsmak han kände öfver
att nödgas vara vänlig mot en person,
som han hjärtligt afskydde. I hans
ungdomliga bröst lika väl som i hans
systers gnagde ännu förbudet mot att
promenera i Hartslock Wood, och
ingendera hade förlåtit fransmannen
att han beröfvat dem deras gamla
privilegium. Roddy hade ramlat öfver
de Guérin, då han följde sin far genom
alléen, och squiren hade bedt sin son
uppsöka Winnie och föra gästen till
henne. Mr Basset hade ej vetat af
att hon var tillsammans med Rattray,
och Roddy klarnade tydligen upp vid
anblicken af sin hjälte, ty han hade
en säker aning om att baronen önskade
en téte-å-téte.
Om så var, lyckades de Guérin
fullkomligt dölja sin missräkning,
liksom han ju alltid förstod att maskera
sina känslor. Efter ett tämligen onådigt
emottagande från Winnies sida hälsade
han på Rattray med just så mycken
hjärtlighet, som var passande gentemot
en man, som han endast träffat en gång
förut, men som var en släkting till
familjen Basset, hvars vänskap han som
dess närmaste granne önskade odla.
Därpå beundrade han trädgården,
berömde utsikten till det gamla huset
just från den punkten och uttalade
hoppet om att han skulle få se rosorna
i blom nästa månad.
Rattray, som rest sig upp från
bänken, lyssnade tålmodigt till allt detta
småprat, och inlade då och då sitt ord
i laget i hopp om att hitta en
inledning till det, som han önskade säga.
Han hade vunnit sina sporrar i detektiv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
