Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XIII. Kaplanen från Wormwood Scrubs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
griper väl att det är nödvändigt att
ställa sig på god fot med grannarna,
om spelet, skall kunna vinnas.
— Hvarför kan inte jag hjälpa dig
att spela det som — baronessa?
— Jag fruktar att du ej är
kvalificerad därför, min skatt, och af den
orsaken var det önskvärdt att ej behöfva
taga emot några damer på the Castle,
som vi skulle sett oss tvungna att göra,
om det blifvit kungjordt för världen att
det fanns, en sådan skatt som en
baronessa.
— Jag gick in på allt det där och
skulle äfven fortfarande gått in därpå,
om inte den där nippertippan varit,
som du gör dig till för. Jag känner
allt, Henri! brummade den vredgade
kvinnan.
Föremålet för dessa utfall höll på
att polera sina väl vårdade naglar men
såg plötsligt upp; hela polityren af
cynisk höflighet hade försvunnit från
hans vackra ansjkte. Det var lika kallt
som ett norrsken, och hans tunga bet
som en pisksnärt; orden, som han
sade, skulle dock kunnat vara en
biskops, som talar till sina läsbarn.
— Det bedröfvarifmig att du sätter
på dig den minen, Coralie, sade han.
Det förespår en söndring i våra
intressen, som, om den fortgår, kommer att
blifva afgörande.
Kvinnan sände honom en lång och
granskande blick, och vreden
förvandlades till en fysisk fruktan, som gaf
sig luft i en rysning.
t- Jag-.förstår, hvad detta ditt
ulti-njaUmj. innebär, Henri, sade hon lugnt.
Det finns endast ett sätt, på hvilket du
skulle kunna upplösa .vårt
kompani-skap, om vi upphörde att draga jämnt.
Det finijsjnte rum i, världen för. oss
bägge i händelse af en; »brytning»,
eller hur? .
De Guérins sätt förvandlades i
blinken till den gamla vanliga, ofantligt
älskvärda bonhomien, men narrade icke
hans åhörarinna. Det betydde endast
att han såg att hon förstått honom.
— Min drottninglika Coralie!
skrattade han. Hvilken förfärlig tolkning
af mitt enkla konstaterande af en
beklaglig möjlighet! Men nu ser jag att
du åter tänker vara snäll mot mig, så
vi kunna tala om affärer. Jag väntar
i dag till lunchen en gäst, som
sannolikt ej skulle roa dig — en
fängelsepredikant, bror till saljg mr Mandible.
Du har väl ingenting emot att intaga
den måltiden i dina egna rum?
Damen, som på slottet var känd
under namnet mademoiselle Coralie le
Brun, slog in i samma ton soni han
och gjorde en ful grimas.
— En fängelsepredikant, tack så
mycket! ropade hon, Då stänger jag
in mig på allvar tills vidare!
Så gick det då till att hans
högvör-dighet Joseph Mandible togs emot i
ensam prakt af baron de Guérin och
tog så kungligt för sig af den
lukul-liska måltiden att han var synnerligen
väl rustad till begrafningen. Efter
ceremoniens slut träffade han sin värd
vid kyrkogårdsporten och tackade honom
varmt för hans gästfrihet och äfven för
artigheten att låta så många af sina
underlydande bevista begrafningen.
Baronen svarade att det var en
plikt, som alla voro skyldiga minnet
af en man, som vunnit allmän aktning,
och hvilkens död varit en personlig
förlust för honom, fastän de känt
hvarandra så kort.
— Allt hvad vi nu kunna hoppas
är att rättvisan må drabba er brors
mördare, tillade.de Guérin,. i det han
liksom omedvetet lät sin blick glida
bort till det ställe, hvarest Landon
Tres-singham, som assisterat en grannpräst
vid ceremonien, ännu dröjde bredvid
grafven med blottadt hufvud och iförd
prästrock.
Fängelsekaplanen spratt till, då han
följde riktningen af den menande
blicken och betraktade nu för första
gången fransmannen med större
intresse, än han hittills ägnat denne man,
som visat honom en tillfällig artighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
