Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1906 - Olika vägar. För Varia af Anna-Lisa Andersson (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA VÄGAR.
för varia af ANNA-LISA ANDERSSON.
Fröken Thoreson? — Hon har rest
sin väg! — Hvart? Det är inte
godt att veta, till utlandet var det visst.»
Det var allt. Intet spår, inte minsta
aning om hvart hon tagit vägen.
Ingen visste något, Elsa Thoreson var
och förblef borta.
Då hade dämonen inom honom
segrat. Det var ödet, som afgjorde
allt! Malte Borg började efter en tid
egen bankirrörelse, hans skarpa blick
bedrog honom aldrig, guldet började
strömma in till honom, han blef lik
kungen i sagan — allt hvad han rörde
vid blef guld. Hård var han, dock
var han bättre än sitt rykte, hatad var
han af många — älskad af ingen.
Hustru köpte han sig ur en af
landets älsta ätter, ung var hon och
fager som en blomma, men häftig,
nöjeslysten, tanklös och lättsinnig.
Hennes far var ruinerad och skulle
fått gå som ärelös trån sina fäders
slott, om icke Malte Borg hjälpt
honom. Det var fadern, som föreslog
köpet, Malte Borg tänkte icke mer på
kvinnor. Men förbindelsen med den
gamla stolta familjen var något, som
gaf ännu mer glans åt hans guld och
så gifte han sig med den unga
grefve-dottern.
Hvad henne själf beträffar var hon
mycket nöjd med sitt giftermål,
utfattiga adelsfröknar ha ingen afundsvärd
lott i lifvet.
Två gossar hade de, vackra,
egensinniga, bortskämda liksom modern.
Och guldet flöt i en jämn ström
in till Malte Borg, men lika lätt gled
det bort igen mellan fruns hvita,
ringprydda fingrar.
Under sina uppväxtår hade hon fått
försaka mycket, nu tog hon skadan
(Forts, från N:o 5.)
igen, och hennes slöseri gick ibland
utom alla gränser.
Om Malte Borg någonsin tänkt en
ångerns tanke, är icke godt att veta,
visst är, att han aldrig för någon
yppade ett ord om hvad han kände. Han
älskade icke sin hustru, hon var icke
annat än hans barns mor och
värdinnan i hans hem, men han sade aldrig
emot henne, hvad hon än begärde,
visade henne alltid samma jämna, artiga
fördragsamhet, trots alla hennes nycker.
Nu helt nyligen hade de för första
gången blifvit oeniga. De hade varit
någon tid i Paris och där hade fru
Borg varit till den grad slösaktig i
alla sina uppköp och beställningar hos
de världsberyktade damskräddarna, att
det blef för mycket till och med för
hennes frikostige make. Visserligen
gjorde han henne icke några
förebråelser, eller ens föreställningar, men då
hon en dag kom och bad honom
köpa ett dyrbart smycke, som hon sett
hos en juvelerare vid rue de la Paix,
sade han tvärt nej. Först blef hon
utom sig af häpnad öfver hans
vägran, sedan förbittrad, och det kom till
en stormig scen, det vill säga, han
bibehöll sin köld och retade henne
därigenom till ursinne.
En följd af detta uppträde blef, att
frun vid återkomsten till Stockholm
tog barnen med sig och reste hem
till sina föräldrar, där hon ämnade
stanna, tills hennes herre och man
funnit för godt att krypa till Canossa.
— Nu satt Malte Borg i sitt
skrif-rum och tänkte på alla de gångna
åren. Den dämon, som bott i hans.
själ och ödelagt Elsa Thoresons lif,
hade fått sitt lystmäte på både guld
och makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
