Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1906 - Olika vägar. För Varia af Anna-Lisa Andersson (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes ord föll liksom svidande slag,
först nu insåg han fullt ut hur lågt
han handlat mot henne, men ångern
kom för sent.
»Vet din man af.....?»
»Tror du, att jag smugit mig in i
en hederlig mans hem? Nej, — han
vet allt, utom ditt namn. Men nu
skall jag lämna dig, kanske vi aldrig
mer mötas här i lifvet. Lef väl, Malte
Borg!»
Hennes vackra, bleka ansikte var
vändt upp mot hans, han såg nu in i
de sorgsna ögonen, som gråtit så
många tårar för hans skull, och
öf-verväldigad af blygsel, förtviflan och
ånger sjönk han ned på knä framför
henne och framstammade en bön om
förlåtelse. För en sekund lade hon
sin mjuka, svala hand på hans
huf-vud och vidrörde lätt hans panna med
sina läppar. Nästa minut föll dörren
igen efter henne, Malte Borg satt
ensam, med ansiktet doldt i händerna
och grät.
Ett halfår förflöt och Malte Borg
gick i ständig ångest att förlora
Erland. Till slut var han så nervös och
förstörd, att han icke mer kunde
sysselsätta sig med sina affärer, utan reste
på läkarens inrådan med sin familj
till en berömd kurort i Tyskland. Då
de varit där några veckor, började han
känna sig lugnare, och på sin hustrus
böner deltog han äfven i
sällskapslif-vet. Man var just då ifrigt sysselsatt
med att anordna en musikalisk soaré
till förmån för en fattig familj.
Bland kurgästerna funnos flera
skickliga amatörer och från den närliggande
residensstaden hade man äfven fått
löfte om medverkan.
Samma afton soarén ägde rum blef
Malte Borg uppehållen genom ett
viktigt telegram, som genast måste
besvaras och i följd däraf begaf sig hans
hustru med gossarna i förväg. Då
han något senare infann sig voro de
flesta platserna upptagna och han ställde
sig därför längst bort i salen, där han
hade en god öfverblick öfver det hela.
Soarén tog sin början, men Malte
Borg gaf knappast akt på de
uppträdande, hans blickar mönstrade trött
och likgiltigt de närvarande, men
ingen af dem uppväckte hans intresse.
Så fäste han ögonen på sin vackra,
eleganta hustru, som satt med
gossarna på den första stol raden.
Erlands vackra, ljusa hufvud bildade en
skarp kontrast till de båda mindres
mörka lockhufvuden.
Bankiren Borg var så försjunken i
betraktandet af sin äldste son, att han
icke märkte, att. flera nummer redan
spelats och ett violinnummer skulle
börja. Genom några närsittande
damer fästes hans uppmärksamhet på
den uppträdande.
En smärt, hvitklädd kvinna stod
invid flygeln med sin fiol i handen.
Det strålande elektriska ljuset föll klart
öfver den gosslikt späda figuren, det
bleka, vackra ansiktet med de djupa
ögonen och det gyllene håret, som
likt en sky omgaf den hvita pannan.
Malte Borg lutade sig tungt mot
väggen, han kände som en kramp i
hjärtat. Han förstod, att nu måste
allt vara slut, den lycka, han trotsat
sig till af ödet, var på väg att glida
ifrån honom.
Elsa lyfte stråken och började spela.
Det var en brusande flod af toner,
varma, smekande, ömma, en glittrande
kaskad af lätta, ljusa melodier, det var
sol och fågelkvitter, det var vår och
lifsjubel, som manades fram ur
instrumentet. Men för mannen ljöd jublet
likt ett hånskratt, för honom fanns
icke mer hvarken sol eller lycka. Han
ryckte till som för ett slag, då
applåderna smattrade.
Elsa bugade sig för publiken,
hennes kinder hade fått färg och kring
läpparna låg ett stilla, drömmande
leende. Hon såg oafvändt på Erland,
som fortfor att applådera.
Plötsligt blef hon alldeles blek och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
