Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1906 - Jämlikhet. Novell af Ulla Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
just som vi. Inte ens blårandigt
skjortbröst eller solkiga manschetter kan jag
relatera. Och när Vera efter middagen
bjöd honom en cigarr, tackade han nej,
så vi båda, som riktigt längtade efter
en rök, tyckte förstås att vi för skams
skull också fick lof att försaka.»
»Kan man tänka sig! Det var ju
rent af en liten lektion i moralekonomi
— nytt ämne! — praktiskt gifven.»
»Nåå, och samtalet, hur gick det?»
»Lätt, intressant, spirituellt! Han
hade väl reda på sig i allt möjligt. Vi
sutto åtminstone en timme i Veras
^ lilla salong och pratade efter kaffet.
Han försinkade två tåg–––––-»
Doktor Åke makade sig långt fram
i fåtöljen och satte sig att se på fröken
Elsa med en forskande blick.
»Det där börjar låta allvarsamt»,
sade han. »Var karlen gift?»
»Neej.»
»Hm! — Du skulle vara i stånd
att — att–––bli förälskad i honom?»
»Åhja, hvarför inte?» Hon böjde
hufvudet med en utmanande blick. Jag
tror inte det är så omöjligt för en af
»våra» herrar att bli förälskad i en
vacker kammarjungfru eller
fabriksflicka — —»
Man hostade.
»Etwas Anders!» utlät sig omsider
den unge mannen på björnfällen.
»Ja,» kom det från doktor Åke, »det
är allt det, etwas Anders som vår unge
vän säger. Jag hör ingalunda till de
konservativa, min lilla flicka, men–-»
»Jo, det är just hvad du gör», tog
hon i, »du och ni allesammans! Jag
kan inte förstå hur intelligent
folk–––-»
Hon satte rök i halsen, började hosta
och slängde cigarretten i askkoppen.
»Det här är en annan sort, Ingeborg»,
sade hon. »Hvar har du fått tag på
de där?»
»Kan du verkligen känna det? Jag
minns nog att du inte tyckte om dem,
men hade inga andra hemma och
hoppades kunna smuggla ned dem i den
gamla asken, utan att någon skulle
märka förfalskningen.»
»Åhånej! Kedhiv är mycket bättre.
Det är en helt annan rök på.»
»Så höll hon fram sitt likörglas.
»En liten, liten droppe, Åke, så jag
får bort smaken! Cigarretter är jag nu
en gång kinkig på.»
»Bara på cigarretter?» frågade fru
Ingeborg spydigt. Så vände hon sig
emot den unge kompositören: »Nu
spelar herr Wang litet för oss, inte
sannt? Vi få lof att ha oss en stunds
’Dämmerung’ och ’Träumerei’, det är
inte bra att disputera för häftigt strax
på middagen.»
»Nej, kanske inte!» Elsa skrattade
och satte sig åter bekvämt till rätta
bland kuddarna.
Så räckte hon plötsligt ut handen
och visade på månstrimman borta i
hörnet.
»Ah-så förtjusande!» hviskade hon
dämpadt — han vid flygeln hade redan
börjat preludera. — »Det är som en
drömaning! Som en pianissimoton i
moll!»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
