- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 9 (1906) /
374

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1906 - Zarens förrädare. Roman från revolutionen i Petersburg 1905. Af Theo v. Blankensee. Bemyndigad öfversättning - Trettonde kapitlet - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så sjönk han ned i en stol, doide
ansiktet i händerna och framstönade:

— Hvar hade jag mina ögon?

FJORTONDE KAPITLET.

Chefens för hemliga polisen i
Petersburg, Boris Andrejanoffs ämbetsrum
var tomt.

Omkring väggarna stodo höga hyllor
med förteckningar öfver alla mistänkta
personer. Ett stort skrifbord, belastadt
med papper, stod midt i det tämligen
rymliga rummet.

På väggarne hängde en stor tafla
af den kejserliga familjen och en massa
helgonbilder.

I högra hörnet stod en stor kamin,
men där brann ingen eld, ty man hade
nyligen fått värmeledning, men låtit
den gamla kaminen stå kvar.

Ett stort väggur lät höra sitt
regelbundna tick-tack.

Länge var rummet, som blott hade
en utgång, tomt.

Plötsligt hördes utanför dörren ett
sakta, knappt hörbart prasslande.
Dörren öppnades försiktigt och ett hufvud
visade sig i dörröppningen. Det var
Sergius Baburin. Då han såg att ingen
var i rummet, smög han sig in och
låste dörren efter sig.

Med säkerheten hos en man, som
fattat ett oryggligt beslut, såg Baburin
sig omkring i rummet. Hans
uppmärksamhet riktades på skrifbordet.
Han smög sig fram på tåspetsarna och
öfverfor med blicken papperen utan
att finna det han sökte.

1 ögonblicket därefter stod han
framför en af de höga hyllorna och skulle
just genomsöka dem, då han hörde
ljudet af steg, som närmade sig
dörren.

Nu måste Sergius Baburin tänka
på sin egen säkerhet. Han behöfde
ej länge se sig om efter ett gömställe.
Ljudlöst smög han sig fram till
kaminen och gömde sig bakom densamma.

Knappt var han i säkerhet, förrän
dörren öppnades och tvänne mån
inträdde i rummet.

Den första af dem var en man
med starkt grånadt hår och slätrakadt
ansikte. Den framåtlutade
öfverkrop-pen, om ej hans anletsdrag, visade
att åren tyngde honom. Det var
Feodor Gregorowitsch Danileff,
Bach-ruschins fruktade medtäflare.

Bakom honom kom Boris
Andre-janoff.

— Det är ett hårdt öde som träffat
min kollega Bachruschin! Men jag
kan ej säga annat än att han själf
hade största skulden.

— Jag varnade honom ofta, men
han var alltid döf för mina
föreställningar.

— Vi förlora ej någonting därpå.

Danileff slog sig ned i den stora

länstolen, under det att Andrejanoff
förblef stående. I sin förmans
närvaro vågade han ej såtta sig, han som
ej ryggat tillbaka för att sända
hundraden och tusenden för att dö en
långsam död i Sibirien. Gentemot
Danileff var Andrejanoff en krypande
underordnad.

—Det var en lika hastig som
fruktansvärd död!

— Ja, det var det.

— Hvad skola vi göra med
polisbetjänten som ej förhindrade mordet?

— Ingenting! Jag tror att vi gjort
detsamma som han, om vi varit i hans
ställe. Hvad som en gång skett kan
ej ändras.

— Som ni befaller, Feodor
Gregorowitsch, svarade Andrejanoff med en
djup bugning.

Danileff aktade ej därpå utan sade
i likgiltig ton, som om han ej fäste
den ringaste vikt vid svaret.

— Hvad var det egentligen för
historia mellan Bachruschin och
Mi-chailow? Att Dimitri Michailow
mördats och att man ej funnit mördaren,
det läste jag i tidningarna. Och nu
dömes hans dotter Anna Petrowna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free