Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1906 - Zarens förrädare. Roman från revolutionen i Petersburg 1905. Af Theo v. Blankensee. Bemyndigad öfversättning - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för högförräderi till döden. Hvad
döljes härunder?
Andrejanoff kastade en forskande
blick på Danileff, men dennes
skägglösa anlete förrådde ej, om han visste
mera i denna sak eller inte.
Andrejanoff svarade därför undvikande:
— Jag är inte så inne i saken att
jag kan säga någonting med säkerhet!
Danileff fäste en genomborrande
blick på Andrejanoff.
– Har jag hört orätt, eller har ni
inte, min käre Boris, i detta fall
arbetat tillsammans med Bachruschin ?
— Jag? Tillsammans med...
Andrejanoff hann ej säga mera;
Danileff hade sprungit upp från sin
stol och gick alldeles inpå honom.
— Ja, det är som jag säger! Jag
bryr mig inte alls om hur mycket ni
vunnit, jag vill bara veta hvad som
skett. Behåll ni er vinst! Men
klarhet måste jag ha!
Andrejanoff var ej alldeles
öfver-tygad om uppriktigheten i dessa ord,
men han kunde ej finna någon
förklaring öfver Danileffs beteende. Utan
fvifvel låg det någonting därunder!
Men hvad? Andrejanoff måste
iakttaga den största försiktighet, ty han
visste ej om Danileff hade reda på
alltsammans.
— Bachruschin gaf mig i uppdrag
att strängt bevaka Dimitri Michailow,
som var starkt misstänkt för
anarkistiska stämplingar. Jag gjorde mitt
bästa och öfvertygade mig om att
anklagelsen var sann. Bachruschin måtte
emellertid fått veta mera, ty han gaf
mig befallning om att låta Dimitri
Michailow försvinna därför att han
fört stämplingar mot zarens lif. Jag
gaf då en af mina handtlangare i
uppdrag att låta honom försvinna. Jag
menade att han obemärkt skulle föras
till Peter Pauls-fästningen. Men
endera missförstod han mig eller också
kom han under fund med att det var
omöjligt, ty helt oförväntadt fick jag
meddelande om att Dimitri Michailow
var död, att han blifvit förgiftad och
att man ej funnit det ringaste spår af
mördaren.
— Ni hjälpte honom väl att komma
undan ?
— Nej, jag kunde ej göra det, ty
jag kände honom inte personligen; jag
visste ej en gång hvem han var. Jag
brefväxlar bara med honom, och dä
kallar han sig Alexei Maximowitsch.
— Hm! Tycks vara en mycket
duktig karl. Nå, vidare?
— Så gick några veckor och så
föreläde Bachruschin mig bevis på att
dottern var ännu farligare än fadern.
Hon stod i förbindelse med en
anarkistisk student Sergius Baburin. Jag
sökte fånga honom en natt, men han
kom undan. För att han ej vidare
skulle konspirera tillsammans med
Michailows dotter Anna Petrowna, blef
denna genast arresterad. Och därpå
blef hon på grund af företedda bevis
dömd till döden.
— Resten vet jag, sade Danileff.
Men hvart har Michailows
förmögenhet tagit vägen?
Denna fråga förrådde hvilka
Danileffs afsikter voro. Han behöfde
pengar!
Andrejanoff gick försiktigt tillväga.
— Hela förmögenheten konfiskera-
des. Den tog Bachruschin hand om.
Det var en och en half million’ rubel.
Af dem måste jag ha ersättning för
mina utlägg, hvarpå jag skall lämna
räkning. Resten skulle Bachruschin
öfverlämna till Pobjedonoszew.
Andrejanoff förteg att han redan för
sin del aftagit en half million rubel.
Han visste att han ej skulle få
någonting af Danileff samt att denne, om
han vetat det, skulle återfordra denna
halfva million.
— Godt. Bachruschin har ännu
inte aflämnat pengarna. Jag skall ta
hand om dem. Skicka till mig er
räkning, så ger jag er en anvisning
på beloppet.
— Som ni befaller, svarade Andre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
