- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 9 (1906) /
383

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XVI. En hemlig frabrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nödvändigt för att erhålla ett jämt
resultat, sade Lomax i vänligare ton.
Nu måste jag gå bort en timme eller
par, men jag väntar att finna detta
ark färdigt och torrt, när jag kommer
åter.

Därpå plockkade han ihop sina
egna verktyg och materialier, lade
sorgfälligt undan dem på sin ända af
bordet, öppnade dörren och gick ut,
men låste den åter efter sig. Så snart
som ljudet af hans fotsteg förklingat,
sprang Charlie uppför stegen till
vinden, tog ut en gipsplugg ur muren
och tittade ut genom en spricka i den
gamla stenväggen, alldeles lagom för
att uppfånga en skymt af Lomax’
resliga gestalt, där den aflägsnade sig
på skogsstigen, som ledde till the
Castle.

— Han är verkligen borta — den
här gången är det då ingen fälla,
mumlade flickan, i det hon steg ned till
rummet på nedra botten och
undersökte det i skålen flytande papperet.
Ännu några få stötar med glasröret voro
tillräckliga för att rensa det från alla
spår af tryckta eller skrifna bokstäfver.
Sedan hon låtit vätskan rinna af och
sköljt papperet i rent vatten, lade hon
det mellan två ark läskpapper och steg
åter upp på vinden. Det syntes vid
den svaga dagern, som silade in under
takkanten, som om detta vindsrum
begagnades som bostad, och så hade
verkligen varit fallet, sedan Charlie
nekat att åtlyda sin husbondes
befallning och genom sitt nekande röjt sitt
lifs stora hemlighet. I rummet fanns
ett groft tillyxadt bord med litet
tarf-ligt porslin, en stol med rottingsits
och en fältsäng i ena hörnet. Stället
såg ut som ett fängelse och var i
själfva verket ett sådant. John Hexts
dotter hade varit inspärrad där en hel
vecka.

Som Charlie ej hade något att göra,
medan papperet låg kvar mellan
läskpappersarken, kastade hon sig på sängen
och återvände i tanken till det för-

flutna. I detta förflutna lefde det
älskade minnet af hennes far,
falskmyn-taren John Hext, enligt hennes
förvrängda åskådningssätt, en gestalt
värd att äras som ett mönster för
allt det bästa, som finns i världen.
Förtrogen ända sedan sin tidigaste
barndom med hans inkomsters källa
hade hon kommit att anse hans yrke
som någonting ganska oskyldigt,
emedan den dyrkade fadern idkade det.
I fråga om alla andra skulle det att
förvandla oäkta metaller till kronans
mynt varit ett afskyvärdt brott, men
allt var som det borde vara, när hennes
älskade pappa gjorde det. Genom
någon sorts barnsligt, ofattligt
reson-nerande hade hon tagit för gifvet, att
hennes fars enkilda dygder uppvägde
hans offentliga missgärningar.

Och det var kanske ej att undra på,
om en flicka, som blifvit uppfostrad
så som Charlie blifvit det, kommit
att betrakta saken från en rent
personlig ståndpunkt. Någon andlig
jämvikt kunde väl knappast väntas hos
ett barn till föräldrar, hvilka voro å
ena sidan en yrkesbrottsling och å
den andra en ohjälplig drinkare.
Fadern hade vunnit hennes tillgifvenhet
genom sitt bemödande att skydda henne
mot hvarje besmittande beröring med
hans yrke. Döljandet af hennes kön
hade varit hans påhitt först och främst
för att skydda henne mot alla de
frestelser, som skulle kunna anfäkta dottern
till en beryktad brottsling. För att
befrämja detta sitt infall hade han
kristnat henne till Charlie och hade,
så snart som hon blifvit tillräckligt
gammal för att förstå det, förklarat
för henne att hon skulle uppfostras
som en gosse. Då hon blef ännu
äldre, sade han henne äfven orsaken.

— Det är inte att tänka eller tro,
sade han, att du och jag kunna
sällskapa med hederligt folk, min vän,
emedan mitt yrke är hvad det är.
Om jag vore en romanhjälte, skulle
jag föra ett dubbellif och introducera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free