Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1906 - Indianska legender. Tolkade för Varia af G. Rosenberg - I. Den magiska ringen på prärien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIANSKA LEGENDER.
Tolkade för varia af G. ROSENBERG.
I.
Den magiska ringen pi prärien.
En ung jägare fann en dag på en
prärie en stig, som bildade en cirkel,
utan att några spår ledde till eller från
någon punkt på dess periferi. Stigen
var jämn och tydde på att fötter
nyligen trampat den. Detta var ett fenomen,
som förundrade honom mycket.
Han gömde sig i gräset för att se
hvad det kunde betyda. Efter en stund
tyckte han sig höra musik i luften.
Han lyssnade uppmärksammare och
kunde klart förnimma ljuden, utan att
dock varsna något annat för ögat än
ett aflägset föremål högt uppe i luften,
nästan utom synhåll. Men snart blef
det allt tydligare och tydligare, på samma
gång som musiken ljöd allt vackrare
ju närmare den kom.
Föremålet nedsteg hastigt och när
det kom i närheten befanns det vara
en korg eller vagn af vide, och i den
voro tolf sköna flickor, hvilka hvar
och en hade någonting liknande en
liten trumma, som slogs med en engels
gratie. Korgen kom ned i ringens
midt och på ögonblicket, som den
vidrörde marken, hoppade flickorna ur och
började dansa i ringen, samtidigt som
de slogo på en glänsande boll.
Den unge jägaren hade sett många
dansar, men ingen som var dennas
like. Musiken var ljufligare än
någonting han tillförene hört. Men ingenting
kunde jämföras med flickornas skönhet.
Han beundrade dem alla, mest dock
fängslade honom den yngsta flickans
behag. Han beslöt att fånga henne,
och efter att hafva närmat sig ringen
utan buller, gjorde han ett försök.
Men i samma ögonblick som de
varsnade en man, hoppade alla flickorna
snabbt i korgen och drogos tillbaka
upp i skyn.
Stackars Algon var alldeles
öfversig-gifven. Han stod och såg och såg
upp mot skyn till dess att allt var
försvunnet och började sedan bittert
beklaga sitt öde. »De hafva gått för
evigt, aldrig mer skall jag’ se dem!»
Han återvände till sin boning, men
kunde icke utplåna minnet af den
underbara synen.
Han rufvade därpå hela natten och
nästa dag gick han åter till prärien.
Men för att dölja sin afsigt
förvandlade han sig till en mullvad. Han hade
icke väntat länge förrän han såg
vagnen nedstiga. Och han hörde äfven
nu den ljufva musiken. De började
sin förra dans och sport och syntes
honom om möjligt skönare och
graciösare än förut. Han kröp försiktigt
till ringen, men på ögonblicket som
systrarne fingo syn på honom,
förskräcktes de och sprungo upp i vagnen.
Den höjde sig endast helt litet och en
af de äldre systrarna hördes säga till
de andra: »Kanske han har kommit
för att visa oss, hur spelet spelas på
jorden». »Åh, nej», svarade den yngsta,
»låt oss kvickt stiga upp»! Och de
förenade sig alla i en sång medan de
fördes upp mot skyn ur hans åsyn.
Algon vände åter hem. Men natten
blef honom mycket lång och han gick
tillbaka tidigt följande morgon. Han
rufvade på någon plan, hur han skulle
lyckas. Han fann en gammal stubbe,
i hvilken en mängd råttor hade sitt
tillhåll. 1 deras skepnad skulle han
icke väcka någon bestörtning, tänkte
han, och förvandlade sig därför till en
råtta. Men först bar han stubben nära
ringen. Systrarna kommo ned och
återupptogo sin sport. »Men se»,
utropade den yngre systern, »den där
stubben fanns icke förut»! Hon greps
af rädsla och sprang mot vagnen. De
öfriga skrattade blott och samlade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
