Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1906 - Myran som väfvare och trädgårdsmästare. Af Dr. Georg Biedenkapp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYRORNAS KÅLRÖTTER.
bladnästen är närvaron af
sköldlöss-kolonier, ty dessa djurs uttömningar
äro ju en läckerhet för myrorna.
Äfven i Sydamerika påträffas myror,
hvilka förstå sig på att väfva, men ännu
märkvärdigare äro de där befintliga
bladskäraremyrorna, hvilka anlägga och
odla verkliga svampträdgårdar. Dessa
myror ha fått sitt namn däraf att de
i täta skaror falla öfver buskar och
snår, skära ut bitar af bladen och på
långa vägar släpa dem till sina alltid
öfvertäckta nästen, hvarest bladbitarna
skola bilda underlaget till
svampträdgården. Dylika myror beröfva ofta
på kort tid buskar och träd lifvet.
Ufskärningen af bladbitarna verkställes
på så sätt att myrorna vrida sig kring
sina bakben som medelpunkt och med
de sågaktigt hoptryckta käkarna skära
ut runda bitar ur bladen, liksom om
det skett med en sax. Fastän
bladbitarna ofta äro fyra gånger så stora
och många gånger tyngre än myran,
forslas de ändå ut med vägar, hvilka
djuret behöfver flera timmar för att
tillryggalägga. Vägarna mötas i en
hufvudväg, på hvilken arbeterskor
strömma till från alla håll och kanter.
Det är en ganska besynnerlig anblick,
dessa långa rader af egendomligt
formade bladstycken, hvilka röra sig
vacklande framåt, under det att myrorna
nästan försvinna under dem. På vägen
lösslita de med käkarna jordsmulor till
höger och vänster och bygga af dem
en vall, på andra ställen bygga de ett
hvalf öfver vägen så att den blir osynlig.
Dessa myror inreda sina bon i
ur-hålkningar under jorden, under stenar,
trädrötter o. s. v. I boets inre finner
man endast en grå, porös massa, som
liknar en badsvamp, och kan vara två
meter lång och flera decimeter hög,
men aldrig går ända fram till väggarna
i urhålkningen. I den svampaktiga
massan, som är rik på öppningar,
springa myrorna af och an, och där
ligga deras ägg, larver och puppor
kringströdda. Men hvad man
märkvärdigt nog icke finner där, det är de
afskurna bladbitarna.
Ha då myrorna ätit upp dem? Nej,
ty man har hållit djuren i fångenskap,
och de svälta hellre ihjäl, än de
förtära bladen. Om man , däremot gaf
dem af den porösa svampmassan,
började de genast använda detta »utsäde»
till anläggningen af en svampträdgård
och nyttjade då det söderskurna bladet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
