Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1906 - Ibillning. Af François des Paillets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som lagt beslag på hans fritid. Så
snart han blef ledig, satte han ihop
ett andra bref.
Då fröken Olympe kände igen den
hemlighetsfulla handstilen, höll hon
nästan på att svimma. Hon blygdes
dock öfver denna sin svaghet och läste,
i det hon bekämpade sin oro:
»Min fröken!
Ni har hört mitt kärleksrop.
Kanske det rört er, kanske ni försmått det.
Innan jag emellertid slår in på en väg,
vid hvars slut mitt hjärta möjligen
skall vara krossadt, har jag en bön till
er. Rannsaka ert eget hjärta! Fråga
er själf om ni, i fall ni träffade en
man, som vore er värdig, skulle
systematiskt förkasta hvarje tanke på
giftermål. Det är i detta ögonblick
icke fråga om mig utan om en
principfråga. Försiktighet är af nöden, jag
fruktar att vi kunna blifva iakttagna
af illvilliga ögon. Det enklaste blir
därför att svara migrnedelst ett tecken.
Om ni icke vill beröfva mig allt hopp,
lämna då i morgon eftermiddag era
fönster i första våningen öppna».
»Stackars unge man», mumlade
fröken Olympe och försjönk i drömmar,
i det hon första gången sedan länge
granskade sina åsikter om giftermål.
Förr i världen hade hon nog varit
hågad att ingå ett sådant, men ett par,
tre försök i den riktningen hade
misslyckats. Hvad det var länge sedan
och hvad lifvet gått fort! På djupet
af sitt minne återfann hon
fädernehemmet, de år hon vistats i pensionen,
hennes fars död, det tillbakadragna
lifvet tillsammans med modern, som sedan
i sin tur sjuknat och lämnat sin
dotter ensam i världen med en obetydlig
förmögenhet. Och sedan femton år
bodde hon nu ensam här i sitt lilla
hus, utan familj och utan väninnor,
endast underhållande några ytliga
bekantskaper. Tiden hade gått, hon blef
alltjämt mera ensam för hvarje dag,
som förflöt, hoppet om en förändring
blef alltmera orimligt; och nu bröt
plötsligt en solstråle fram på hennes
grå himmel. Den var så besynnerlig,
denna oväntade kärleksförklaring från
en person, som kände henne efter som
han älskade henne, och som hon själf
utan tvifvel kände.
Men hvem var han? Och var han
uppriktig? Nå, hvilket intresse skulle
han kunna hafva att icke vara det?
Fröken Olympe hade öfverskridit
fyrtiotalet, men hon hade ej haft några
missräkningar i lifvet; hon var ännu
lika förtroendefull som en liten
flickunge. Därför lämnade hon äfven
nästa dag fönstren öppna i första
våningen trots köld och regn.
Hela dagen låg hon i bakhåll
bakom gardinerna och bevakade gatan och
de på förbigående, men utan att
upptäcka någonting märkvärdigt, ådrog
sig endast som ersättning en grundlig
snufva.
Som notarien Garambois’ kontor
fanns i huset midt emot, hade herr
Pavillon å andra sidan ingen svårighet
alls att konstatera att fröken Olympe
i princip icke hyste någon systematisk
motvilja mot giftermålet. Uppmuntrad
af denna första bekännelse författade
han på fläcken ett tredje bref, som han
mycket försiktigt bar till sin
bestämmelseort efter mörkrets inbrott. Den
här gången afstod han från att tala i
fraser och gick rakt på sak.
»Min fröken!
Eftersom giftermålet i sig själft ej
skrämmer er är det tid att säga er
hvem jag är. Jag har för tillfället en
oberoende ställning. Mitt yttre är,
enligt hvad jag tror, icke ägnadt att
väcka ert misshag. Era tänkesätt äro
äfven mina, era böjelser skola blifva
mina. Min karaktär är på samma gång
öm och munter, men jag har en
svaghet, som jag måste bekänna för er
och som ofta gör mig olycklig! Jag
är blyg, min fröken, jag skulle icke
våga utsätta mig för ett afslag, som
skulle göra mig förtviflad, jag är
därför rädd att presentera mig för er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
