Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1906 - Ibillning. Af François des Paillets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intrycket af att hafva varit älskad af en
fullkomligt grannlaga och ridderlig man.
Minnet af den romantiska och sorgliga
kärleken höjde henne i hennes egna
ögon och väckte en obestämd,
vemodig men ljuf känsla. En kvinna är
alltid stolt öfver att hafva väckt en
lidelse; hon kan glömma att hon älskat,
men hon glömmer aldrig att hon varit
älskad.
När fröken Olympe känner sig ledsen,
när ensamheten trycker henne, stänger
hon in sig, tar fram det dyrbara
bref-paketet, läser alla brefven och tillsluter
därpå ögonen, medan hon låter skatten
ligga kvar i sitt knä.
Då visar han sig för henne; hans
anletsdrag äro icke fullt tydliga; sak
samma. Redo att låta sig kallas,
närmar han sig och säger helt enkelt:
»Här är jag; har ert hjärta
förändrat sig?
Och hon svarar:
»Jag visste väl att ni skulle komma.
Hvad vi skola blifva lyckliga!»
Fröken Olympe vet visserligen att
denna historia icke är fullt
sanningsenlig, och att visionen strax kommer
att försvinna, men hon längtar icke
efter att vakna, ty verkligheten är aldrig
värd så mycket som en vacker dröm.
Denna är tillräcklig att värma den
ensamma flickans dystra och enformiga
lif, och på det att ingen må röra vid
hennes hemlighet, bevarar hon den
sorgfälligt. Hon tänker på honom, som
tog afsked med orden »vi råkas», hon
väntar honom, hon ber för honom,
och om Oud är rättvis, måste han låta
dessa böner komma herr Pavillon
tillgodo, han som är upphofvet till all
denna lycka.
Hvad hårlocken i broschen beträffar,
så har den bytts ut mot en viol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
