Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1906 - Ett konstgjort paradis. Af Albert de Pouvourville - I röksalongerna. Rökarens invecklade attiralj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utan att vilja inlåta oss på några
långa, tekniska förklaringar är det
likväl nödvändigt att här omnämna, huru
man erhåller detta féartade ämne.
Långa rispor skäras i valmostjälkarna,
därifrån rinner under natten en
hvit-aktig, klibbig saft, som uppsamlas i
små, vid växtens fot placerade skålar.
När saften stelnat till guttaperkans
hårdhet, rullas den i bananblad jämte
alla de växtlämningar, som den
innehåller. Därefter föres den till särskilda
kokningsanstalter, som tillhöra staten.
Ty samma stat, som förföljer
röksalongerna i le Var, har tillskansat sig
monopolet på opiumhandeln i Indo-Kina.
Kokningen bör lämna ett opium af
mörkbrun färg, så fast som gummi
arabicum och som, när det är kallt,
luktar som tryffel, medan opium i varmt
tillstånd sprider en obestämbar,
underbar doft. Drogen lägges i
metalldosor på 50, 100 eller 250 gram,
hvil-ka förses med etiketter, som ange,
hvarifrån opiet kommer. Det kostar
från 80 till 120 francs pr kilogram. I
I röksalongerna. Rökarens invecklade
attiralj.
Det är för rökaren en glädje att
förbereda allt i och för sin dröm.
Låtom oss gå in i en röksalong, ett
af dessa tempel, hvarest guden Opium
dyrkas på ett rent af religiöst sätt och
enligt en orubblig ritual. Den
rökande bör ligga, ty den lilla kulan måste
ständigt hallas öfver lågan på en
oljelampa. Pipan består af ett ihåligt 60
cm. långt bamburör, vid båda ändarna
försedt med en ring af ben eller
elfenben; man suger på den ring, som gör
tjänst som munstycke, den andra
öppningen tilltäppes. Omkring 40 cm.
från öfre ändan finns en rund
öppning, försedd med ett beslag af metall,
i hvilket man sätter in piphufvudet,
som är af lera; ooh i dettas botten
är borradt ett helt litet hål, som
släpper in ny luft, allt eftersom rökaren insu-
ger luft genom munstycket. Med en
stålnål tar nu rökaren två stora
opii-droppar och vänder nålen hastigt
mellan fingrarna, medan han håller den
öfver lampan. Opiet drar först ihop
sig, sväller därpå och antar en gul
färg. Rökaren formar massan, i det
han fortfarande håller den öfver
lampan, så att kokningen blir jämn
öfver-allt. Därpå kör han in nålen i
piphufvudet, drar åter ut den, för pipan
till sina läppar och inandas drogens
hvitaktiga ånga i två, tre djupa andedrag.
En gammal indo-kines sade till oss:
»Mekanismen förefaller visserligen
enkel nog och likväl misslyckakas man
med femtio pipor innan man lär sig
konsten. Därför tillråder jag
europe-erna» — han uttalade dessa ord med
ett obeskrifligt förakt, trots sin
skenbara höflighet — »att låta uppassarna
ställa i ordning rökattiraljen».
Af fal let vid operationen ger, om
det rensas med alkohol och
underkastas upprepade kokningar i vattenbad,
ett sekunda opium, som kan rökas
ännu en gång. 1 vissa offentliga
rökstugor i yttersta Orienten serverar
man åt mindre nogräknade kunder
opium, som kokats fyra gånger om,
och de känna ändå njutning vid
rökningen.
Jag bad en opiumrökare för mina
läsares räkning lämna mig en
noggrann och absolut opartisk beskrifning.
Jag refererar ordagrannt:
Under inflytande af de svarta, täta
böljande ångorna gripas både själ och kropp
af ett ljuft välbefinnande. Man känner
ingen längtan efter att sofva, tvärtom, man
bevarar alla sina både fysiska och psykiska
egenskaper.
Intelligensen är vaken och vänder sig
åt hvilket håll som hälst, enligt den
rökandes föregående önskan. För den, som
endast önskar en hvila för själen, ernås denna
hvila helt och fullständigt. Kroppen är
glömd, den finns ej mera till. Hvad tar
den sig till ? Själen tänker ej mera på den.
Frigjord från materien, löst från densamma
utan våldsamhet, sväfvar den så till
sågandes fritt i rymden, främmande för sin
om-gifning och hejdas ej af något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
