Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1906 - Augustinatten. Skalden till sin musa. Fritt efter Alfred de Musset af Wentzel Hagelstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då klippan till och med en gång till stoft skall falla,
Då dagen gifver lif och natten död,
Då krig och mord och pest till nytt lif återkalla
Och utur grafvens mull uppspirar för oss alla
Ett heligt strå, som näring ger och bröd;
Om lif och död, o, muser, jag ej mer vill fråga,
Ty för min kärlek vill jag lefva blott,
Och för en eldig kyss jag vill mitt snille våga,
Jag älskar, älskar ständigt blott, tills hjärtats låga
Med kindens rodnad och mitt lif förgått.
Min kärleks glada lif ej lifvets allvar aktar,
Till ständigt kärleksrus mig lifvet för,
Med hvarje dag en älskarinna jag föraktar
Och efter nya spratt i lifvets älskog traktar,
Ty för min kärlek lefver jag och dör.
O, bittra hjärta, som dig en gång krossadt trodde,
Släck ut det högmod, som din glädje tär,
Och värna känslans frö, som ner på djupet grodde!
Där hatet härskar nu, blott kärlek en gång bodde,
Vid hatets härd att älska evigt svär!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
