Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1906 - Hämnden. Af M. Ginet Sicaut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drifva flirten till dess yttersta gräns.
Att taga steget fullt ut — det kom icke
i fråga.
Ni var — hvilken ironi — fysiskt
alldeles osårbar.
Då den lille Fridgge med sina aderton
år och sin naiva lindebarnstro kom och
gråtande hängde sig i era kjolar, då
förstod ni honom icke. Och emedan
ni icke sade till honom: »Gå din väg,
jag är icke den du tror, jag kan ej
göra dig annat än ondt», dödade
barnet sig. Minns ni det, Sibyl? Han
hade ett bräckligt hjärta, ett mildt
diktarhjärta fullt af drömmar.
Framtiden stod öppen för honom utan strid
och ni förstörde den... Och då jag
talade om den sorgliga nyheten för
er, drog ni på munnen som en liten
flicka, hvars docka gått i kras. O, så
ledsamt! Och ni tänkte att det var
tråkigt att ni slagit sönder en ny leksak.
Ary gjorde en liten paus. Blek,
med knutna händer låg Sibyll på sina
kuddar och hörde ej mer. Och ett
skri af uppror, af vansinnigt raseri
undslapp henne.
— O, det är fegt, det är fegt!...
Ni vågar tala till mig om en hederlig
kvinna! Hvar finns då den hederlige
mannen? Är det kanske läkaren, som
sviker patientens förtroende,
helbregda-göraren, som dödar den felande
vännen, som upphäfver sig till hämnare
af inbillade fel? Och Ni ställer i
ordning vapnet och går efteråt lugnt er
väg, vetande hur alltsammans kommer
att gå .. . Men jag är ännu icke död!
Och jag skall rädda mig, trots er, trots
alla! Ni har Gud ske lof talat för
tidigt! Jag äger min ungdom, och
jag skall veta att finna kraft att
tillfriskna, att blifva mera åtråvärdig,
mera älskad än någonsin! Jag skall
komma er att lida, jag skall pina er!
Det lönar mödan att vinna partiet
endast därför! ... Det blir det sista,
gif akt!
Hon hade rest sig upp från
schäslongen och vacklade i den alltför vida
klänningen.
— Lägg er, sade Ary lugnt, ni vet
mycket väl att det där är endast
tomma fraser. Ni kan icke kämpa,
emedan ni älskar det, som dödar er. Ni
älskar, ni, för första gången... ni,
den oklanderliga, ni, den starka! ...
Ni älskar ert onda, som drinkaren
älskar alkoholen, som älskarinnan älskar
älskaren, som för henne öppnat
paradiset ... Ni älskar det för dess egen
skull, för dessa sinnesintryck, som ni
förgäfves söker i ert hjärta, i era
nerver, och som det åter skall skänka
er, när hälst ni önskar det. Passionen,
som ni ej mera väntade, har väckts
af några droppar gift... Den håller
er fast, den utmattar er. Det är den,
som i sin tur kommer att hämnas
Fridgge.
Han reste sig och hjälpte henne
artigt att lugna sig. Men i det hon
plötsligt stötte honom ifrån sig med
stela drag och ihåliga ögon, vände hon
bort hufvudet, gömde ansiktet i sitt
böljande röda hår och började snyfta
på det mest förtviflade sätt.
— Så där, nu kommer nervkrisen,
mumlade han i det han gick bort till
dörren och ropade ut i förrummet:
— Mariette, kom in, frun har fått
ett anfall. Vaka öfver henne! Om
det räcker för länge, finner ni mig på
herr Georges kontor. Hvad morfinet
beträffar, tillåter jag er i dag så många
injektioner, som frun önskar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
