Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XIX. Stormen bryter lös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visste fullt väl att hennes fästman icke
skulle söka räddning i flykten, men
han skulle åtminstone icke blifva
öfver-rumplad, när polisen kom för att häkta
honom. Han skulle kunna hinna
ordna sina affärer, om han icke redan
gjort det och skaffa sig en
försvarsadvokat. Och han skulle få det bittra
nöjet att taga ett ömt afsked af henne,
om det kunde vara en tröst för honom
i den pröfning han hade framför sig.
Detta var ej rätta tiden att tänka på
konvenansen, eller att frukta hennes
fars vrede, och hon ämnade helt öppet
gå direkt till sin fästmans bostad och
fråga efter honom. Och medan hon
nu skyndade upp genom gången förbi
prästgården, öfvervägde hon, om hon
för Landon borde omnämna den
»nyckel», som den menlöse Roddy hittat,
och som hon själf varit i stånd att
föra ett steg längre, men som likväl
var oduglig, så länge som det skarpa
förstånd, som kunde nyttja den och
göra den effektiv, var förlamadt och
låg i dvala.
Tyvärr hade syster Redfern senast
en timme förut sagt henne att ingen
förändring ägt rum med Stewart
Ratt-rays tillstånd, och att möjligheterna
för hans tillfrisknande minskades, ju
längre han förblef medvetslös. Under
dessa sorgliga omständigheter fann
Winnie att det endast skulle väcka
falska förhoppningar, om hon för
Landon omnämnde agatknappen och den
vikt, som hennes kusin tillmätte
upptäckten af den, som burit den. Hon
beslöt därför att bevara sin hemlighet,
åtminstone tills hon utfört en privat
plan, som hon uppgjort i och för en
fortsättning af det arbete, som Stewart
börjat.
Det visade sig obehöfligt för henne
att uppsöka Landon i lians bostad, ty
dä hon från prästgårdsvägen vek in
på bygatan, mötte hon honom oeh
talade i några få andlösa ord om för
honom, hvad hon hört.
— Låtom oss gå til baka en liten
bit genom alléen, sade Landon lugnt.
Du måste vara tapper, älskling, jag för
min del är nästan glad att stormen
omsider bryter lös. Det kommer att
rensa luften, och vänttiden höll på att
bli odräglig.
— Men det är då säkert lika
odrägligt att blifva offer för en falsk
beskyllning, som styrkes af ett falskt vittne,
sade Winnie, i det hon kväfde en
snyftning. Den där rödhårige bofven
kan inte ens tro att han såg något,
eller hur, Landon?
— Ingenting, som jag behöfver
frukta, förstås!
— Då skulle du väl ej ha någon
svårighet att med en skicklig advokats
tillhjälp afslöja hans lögner. Vet du,
kära du, detta är så genom
förfärligt, just nu då vi kunde hafva varit
så lyckliga. Och pappa är emot dig,
och stackars Stewart, som skulle hafva
rört upp både himmel och jord för
att hjälpa dig, ser ut att blifva ett
mänskligt vrak, om han får lefva.
Om en minut eller två sjönk Winnie
ihop och brast i tårar. För att trösta
henne hade Landon på läppen att tala
om för henne, hvad Rattray ålagt
honom att göra, om han blefve häktad,
nämligen att engagera en detektiv, som
skulle leta efter bäraren af ett garnityr
agatknappar. Men innan han sagt ett
ord, slutade Winnie upp med att gråta,
och han teg. Han hyste den manliga
åsikten att det skulle vara gement att
inveckla hans lilla modiga fästmö i
detektivkonstens alla intriger och
ledsamma detaljer, när det gällde att
upptäcka ett brott. Det skulle vara tids
nog att låta henne få veta det, när
ändamålet nåtts, och han triumferande
bekämpat stormen.
Föga anade han att hon af snarlika
skäl för honom förteg sin afsikt att
själf utgrunda mysteriet med
agatkijap-parne, och att hon redan visste mer
om den saken, än hans privatdetektiv
sannolikt skulle kunna leta ut under
en månad. Om han kunnat gissa den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
