- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 9 (1906) /
484

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXI. En knackning på dörren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ännu tycktes detta doek ej hafva
ryckt ett steg närmare än på dagen
för syster Redferns ankomst. Hon
hade väntat att Landon Tressinghams
häktande skulle sporra Rattray att åter
börja fälttåget, men det lämnade honom
orörd, utom så ti 11 vida att han bad
henne taga reda på så många detaljer
som möjligt rörande hvad som ägt
rum, då den anklagade fördes inför
öfverheten. Han hade med intresse
men utan upphetsning lyssnat till
hennes referat af det nya, af Zebulon
Caunt framförda vittnesmålet. Hon
hade ingenting sagt i det ögonblicket
men kände sig en smula besviken öfver
hans återhållsamhet. Sedan hon gjort
så pass mycket för att främja hans
plan, hade hon hoppats att till en viss
grad få vara med om undersökningen
af hemligheten. Hon kände på sig
att hon förtjänade hans förtruende.

Rattray läste kanske något af detta
på hennes ansikte, ty då hon nu, sedan
hon styrt om att brickan fick utseende
af att endast hafva begagnats af en
person, ställde den utanför dörren, gaf
han henne en vink att komma närmare.
Det var förstås nödvändigt att de alltid
samtalade i låg hviskning.

— Ni önskar veta min åsikt om
Tressinghams häktande, började han.
Nej, neka inte, syster, jag börjar lära
mig läsa i ert ansikte som i en bok.
Nå väl, Tressingliam är lika oskyldig
som ni, och lians häktande berättigar
oss fullkomligt till att spela vår lilla
komedi. Det visar nämligen att fienden
börjar röra på sig i följd af min
förmodade vanmakt.

—■ Det gläder mig mycket, ty den
tanken att en präst skulle kunnat göra
någonting sadant var alltför hemsk.
Men hvad som intresserar mig ännu
mer, tillade Alice Redfern, är att fa
veta, när ///’ ämnar börja röra på er.
Jag inbillar mig nämligen att ni inte
tänker lösa gåtan liggande i sängen här.

— Alldetes riktigt, tiden för att
handla har kommit, sade Rattray och

smålog åt den underförstådda
förebråelsen. Min hemliga motståndare har
i och med Tressinghams häktande
utspelat en trumf, nu är turen hos mig.
Men först blir det nödvändigt att öka
antalet af medlemmar i vår
sammansvärjning, syster, vi måste skänka
Winnie — jag menar min kusin miss
Basset — vårt förtroende. Jag har
skäl att tro att hon, medan jag legat
utsträckt här, har fört min nyckel till
en viktig punkt, som jag skulle behöft
månader för att nå, och kanske inte
alls skulle hafva nått, förrän det varit
för sent att rädda Landon Tressingham
undan ett vanärande och oförtjänt öde.
Stackars flicka, ingen äger större rätt
att hjälpa oss än hon, ty oss emellan,
syster, mannen, som sitter häktad, är
den man, som hon i hemlighet skänkt
sin tro.

Alice Redferns ansikte röjde en hel
massa olika sinnesrörelser, medan
Rattray lämnade henne detta mera
vidsträckta förtroende. Vid förslaget
om att Winnie skulle blifva medlem
af deras egendomliga bolag, visade sig
en nervös ryckning kring hennes läppar,
och hon tillslöt ögonen med de långa,
mörka ögonhåren. Men vid
anspelningen på den fördolda kärleksaffären
mellan Winnie och den anklagade och
på den tragedi, som hotade deras unga
lycka, förändrades hennes
uppmärksamma, pröfvande min till kvinnligt
medlidande och ädelmodig sympati.

— Oh, mr Rattray, låt oss för all
del inviga henne i hemligheten genast,
bad hon. Hon borde hafva vetat det
hela tiden. Det skall blifva en så stor
tröst för henne att veta att ni inte
alls blifvit oduglig till arbete utan ännu
bemödar er om att hjälpa hennes
fästman.

— Då kan ni gå ned efter henne
om en stund, såvida hon inte kommer
upp efter middagen för att förfråga
sig om mig, svarade Rattray. Det
stackars barnet är väl förtvifladt öfver
hvad som hände i rätten i morse, ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0487.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free