Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXII. Alarmskottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gått ut för att förfråga sig på olika
håll och kanter. Äfven de flesta af
jungfrurna hade skickats till byn för
att göra en rond i alla stugor, hvarest
någon låg sjuk.
— Då gör jag allt bäst i att ge
mig i väg, medan huset är nästan
tomt, sade Rattray, under det att han
granskade sin förklädnad i spegeln.
Bästa vägen är att gå ned för stora
trappan och ut genom fönstret i
träd-gårdssalen, som vetter åt parken. Jag
kan icke säga, när jag kommer åter,
det måste bero på hvad som händer,
men jag skall underrätta er genom att
kasta upp en liten sten. Jag litar på
att ni släpper in mig.
— Jag skall hålla utkik efter er, var
det korta svaret, som lät mera
öfver-tygande än en massa bedyranden skulle
hafva gjort.
Rattray hade att börja med den turen
att obemärkt slippa ut ur huset och in
i parken, men där måste han stanna
en längre tid på grund af att några
af de sökande vände åter genom
trädgården. Af deras samtal, då de
passerade hans gömställe, erfor han att
deras expedition ej ledt till något
resultat. Då han trodde sig tryggt kunna
gå vidare, var det alldeles mörkt, och
han kunde nu taga igen den förlorade
tiden genom att gå raskt genom parken.
Sedan han klättrat öfver muren, som
omgaf parken, hvilket han föredrog
framför att gå genom en af portarne,
gick han öfver åtskilliga fält och kom
sålunda till de numera af baron de
Quérin arrenderade ägorna. En andra
halfmils gång förde honom till
utkanten af Hartslock Wood.
Ty Rattrays första ärende var att om
möjligt taga reda på hvad det var för
människor, som bodde i
skogvaktar-bostället vid gladan, hvarest Roddy
hittat den andra knappen. Han kände
på sig att han skulle kunna göra större
nytta på det hållet, än om han
genom-ströfvade trakten för att leta efter
Winnie, ty han var öfvertygad om att
en förklaring på livad som händt den
saknade flickan, skulle följa som en
själfklar sak, i fall han lyckades lösa
hemligheten rörande mordet i
sakristian.
Han hade ännu så länge ingen aning
om skogvaktarens förhållanden, om
han var en gift man med ett halft
dussin barn eller ungkarl; om han
hade några underlydande, som bodde
i skogen hos honom eller inte. Allt
hvad han hört var Winnies vredgade
beskrifning af skogvaktaren som en
svartmuskig drummel, som visat ut
henne ur skogen.
Tills han kunde öka sina begränsade
kunskaper i fråga om dessa punkter,
fanns det ju inte ens något verkligt
bevis för att den af Roddy hittade
knappen tillhört baronens skogvaktare.
Skogen var omgifven af en häck
med ett dike åt den sidan, som vette
åt fälten, och då han hittat en öppning,
klättrade Rattray öfver den och började
bana sig en väg genom den täta
småskogen. Han hade dock icke gått tio
steg från häcken, förrän han stötte
knäna mot en utspänd ståltråd och
strax därpå hörde en stark knall på
nära håll.
— För tusan, mumlade han i skägget.
Denna svordom undslapp honom mot
hans vana, emedan han insåg att hans
expedition från själfva början var dömd
att misslyckas. Någon undersökning
af skogvaktarbostället kunde ej komma
i fråga den natten, ty mannen skulle
nu vara på sin vakt och hans
kamrater likaså.
Det var tydligt nog hvad som händt.
Skogen skyddades genom alarmgevär,
nu hade han sprängt ståltråden, som
ledde till ett sådant, och hvarje vaktare
inom hörhall skulle redan vara på väg
dit. Om han skulle vara i stånd till
att slippa undan osedd, berodde på hur
nära den närmaste befann sig.
Hans första ingifvelse var att luffa
tillbaka till häcken och fly öfver fälten
— icke på grund af någon personlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
