Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1906 - Höst, af Karl J. A. Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fåfängt dock undflyr jag döden,
fåfängt jag flyr härifrån
hän emot jäktande öden
och bullrande gators dån.
Fåfängt letar jag vägen
att ett klappande hjärta nå:
hvart jag än vänder stegen,
grafvar blott träffar jag på.
Fåfängt jag lyss för att fånga
en kärlekens melodi.
Stumma och kalla gånga
mänskorna mig förbi.
Söker jag forna vänner,
ser inga vänners spår.
Ingen, ingen jag känner,
ensam, en främling, jag går.
Ser ingen spirande blomma,
ser intet vinkande ljus —
grafvar blott, grafvar: tomma,
öfverbefolkade hus.
Bort vill jag fly till de andra
världar, där blommor gro,
bort emot världar vandra,
där tändande gnistor bo.
Här finns af eld ej ett minne,
aldrig en blick mot mig ler.
Frosten härjat hvart sinne,
vår kommer aldrig mer.
Öfver grafvar na hänger
höstliga dimman tungt.
En suck ur mitt bröst sig tränger.
Dödt är allt fagert och ungt.
Karl y. A. Jansson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
