Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1906 - »Det klokaste han gjort...» För Varia af Adolf Borgstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den slutsumma, hvartill han kommit
vid sin uppgörelse med lif vet.
— Nu ska1 jag försöka sofva, sade
han till sist. — Jag är så trött.
Han ville tydligen bli ensam, och
Strömer gick därför in till sig. Länge
hörde han Huckert gå fram och
tillbaka därinne. Ibland mumlade han
något för sig själf. Att han skulle gå
och lägga sig att sofva hade han
antingen glömt eller också aldrig menat.
Slutligen blef det tyst. Strömer
lyssnade med spänd uppmärksamhet och
. fick plötsligt höra ett egendomligt,
gurglande läte. Hans första tanke var,
att Huckert hängt sig och att ljudet
pressats fram af den åtdragna snaran .. .
Han slog upp dörren och rusade
in i det andra rummet. Det
svartnade för hans ögon ...
Så hade nu det väntade skett!
Framme vid byrån stod Vitalis
Huckert med likblekt ansikte och vildt
stirrande ögon. Hans läppar rörde
sig utan att få fram ett ord.
Från ett djupt, ohyggligt sår på
strupen och vänstra sidan af halsen
forsade bloden fram, och —
ohyggligast af allt — själfmördaren fläkte med
båda händerna upp såret och höll dess
kanter vidt åtskillda, så att blodet skulle
strömma ändå hastigare.
Strömer rusade fram till sängen,
ryckte upp ett lakan, som han snodde
ihop för att därmed söka hämma
blodflödet. Fastän han såg, att intet nu
kunde rädda den stackars Hiickerts
flyende lif, sprang han fram till
honom med detta förband. Den döende,
ännu upprätt, rörde än en gång på
läpparna och segnade så till golfvet.
Med sina sista krafter sökte Huckert
hindra vännen, då denne ville binda
om såret.
Så kom Strömer att tänka på, att
han måste tillkalla hjälp. Han sprang
ut och ropade, och snart hade några
personer af båda könen kommit in
för att grufva sig och slå ihop
händerna öfver tragedien.
Det var nu nästan slut med Huckert.
Han var medvetslös. En man hjälpte
Strömer att lyfta honom upp på hans
säng. Då en läkare kom, var han
redan död. En kväljande lukt af färskt
blod fyllde rummet.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
