Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXVI. Mannen utan ben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hviikas begagnande han,var så
skicklig att det nästan var hemskt.
— Jag önskar inte någon fisk utan
en upplysning, svarade Rattray kort, i
det hans hals spjärnade emot denna
lukt af halfskämd fisk, som fräste i
härsket flott; och jag skall gärna
betala för den, tillade han, i det han
drog fram en gyllen, då han såg
israeliten rynka sina buskiga ögonbryn.
— Det förändrar saken, min herre,
ropade fiskhandlaren, i det han
stoppade myntet i fickan och sände gästen
en vänligare blick. Hvad önskar ni
då veta om gatans ståndspersoner? Ni
är väl inte en detektiv häller? Men
nej, det skulle ni inte kunna vara med
de där stora, tjocka mustascherna.
— Nej, jag är inte från Scotland
Yard, svarade Rattray undvikande
sanningen. Jag önskar några
upplysningar om det obebodda huset midt emot.
Hur länge har det stått tomt, och har
någon nyligen besökt det i afsikt att
hyra det?
Juden drog upp sina köttiga läppar
och tycktes fundera.
— Er första fråga kan lätt besvaras,
sade han. Ingen människa har bott
där de senaste tjugu åren, det vet jag
säkert. Hvad den andra saken
beträffar, vet jag inte hvad jag skall säga.
Jag såg en karl snoka kring dörren
senast i går, men inte tror jag han
gick in inte, och inte kom han hit
häller, som de flesta göra för att fråga
efter nyckeln.
Har ni då nyckeln? frågade Rattray
hastigt.
— Inte! Men de inbilla sig att jag
har den, sade juden. Men hvad har
ni i sinnet med nr 37, herre?
Kanske hyra det och hyra ut det igen åt
ett tjugutal hyresgäster för fem
shillings i veckan? Men se det går inte
för sig, min gubbe. Afloppsrören äro
trasiga, ser ni, och värden har inte
pengar att låta laga dem enligt
drätselnämndens fordringar.
— Jag tänker inte begagna huset
till bostäder, men jag tänkte — jag
tänkte att det skulle kunna duga till
en konservfabrik, som jag ämnar
anlägga, svarade Rattray och dök litet
djupare ned i osanningens haf. Han
skulle hafva vetat, huru han skulle
lura en inföding i en hinduisk by, men
i denna listige judes närvaro i detta
Londonerkyffe började han känna sig
litet brydd, och han hade den
obehagliga känslan att handelsmannen icke
trodde ett ord af hvad han sade.
— Det kan förtjänas pengar på
konserver, anmärkte juden vänligt, liksom
för att visa sin glädje öfver att man
ej skulle behöfva bli osams för några
affärsintressens skull. Och för att göra
konserver, tillade han med beredvillig
hjälpsamhet, har man ej behof af
några afloppsrör.
Han stod lutad mot sin snuskiga
disk och kastade, då han aflämnade
denna påtagliga sanning, en strålande
blick på sin intervjuare, en blick full
af välvilja, som tycktes inbjuda till
flera förtroenden. Rattray blef icke
klok på honom. Det fanns en
underton af något snarlikt ironi i hans
beredvilliga accepterande af allt hvad
man berättade för honom. Vore det
möjligt att han misstänkte att Rattrays
intresse för det obebodda huset dolde
fientliga afsikter, och att han hade
någon hemlig orsak att slå blå dunster
i ögonen på honom? Detta skulle
emellertid innebära en kännedom om,
kanske en delaktighet i de planer, som
Rattray föresatt sig att korsa, och det
föreföll omöjligt att denne lille
handelsman, som varit etablerad vid
Wi-tes Lane tjugu år, kunde stå i något
samband med Maplehurstmysteriet.
— Kan ni säga mig värdens adress,
för den händelse att jag skulle vilja
bese huset i morgon? frågade Rattray
omsider.
— Det kan jag inte, utom att han
bor nånstans åt Bristonhället, lydde
svaret. Men, tillade juden med ett
illistigt grin, om det är nyckeln ni vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
