- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 9 (1906) /
542

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1906 - Bjerka-Säby. Ett gammalt riddargods — en modern mönstergård. För Varia af L. Ahlgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta är ett stort misstag. Håll
endast ögonen öppna, när du passerar
Qrufversfors och Åby, och du skall få
se ett stycke östgötanatur, som i rik och
storslagen skönhet icke öfverträffas af
något svenskt landskap söder om
Bergslagen. Bandet utmed Vettern
(Vadstena, Omberg, Alvastra) är med rätta
prisadt lika väl för sin naturskönhet
som för sina intressanta fornminnen.
Skärgården med de djupt i landet
inträngande vikarna, de många öarna,
holmarna och skären erbjuder för öga
och sinne alla de säregna behag, som
utmärka Sveriges östliga skärgårdar.
Och slutligen är den del af
Östergötland, som bildar öfvergången till
Småland — särdeles gränstrakten mot det
natursköna Tjusts härad — ingalunda
någon flack och enformig slättbygd.
Terrängen blir, ju mer man närmar sig
Smålandsgränsen, allt starkare bruten,
linier och rytm i landskapet allt
djärf-vare, vattendragen oftare förekommande,
perspektiven originellare och mera
omväxlande. Den som genomreser denna
trakt med hufvudet fullt af
skolgeogra-fiska föreställningar om det »släta»
Östergötland, blir utan tvifvel angenämt
öfverraskad.

* *

*



När man öfverfarit den vida slätt, å
hvilken Östergötlands residensstad
Linköping ligger, och åt Åtvidabergshållet
gör sitt inträde i den zon, som bildar
öfvergången till Tjusts härads
söndersplittrade, af stor skönhet präglade
lågbergsland, stöter man på egendomen
Bjerka—Säby. Detta stora gods är ur
flere synpunkter märkligt. Icke blott
genom sina domäners vidd och den
höga häfd hvari dessa hållas, har det
stora anspråk på att varda
uppmärk-sammadt. De rent af furstliga
åbyggnaderna, de stora parkerna och det vackra
landskapet samt de uråldriga historiska
minnen, som äro med detsamma
förknippade, göra det till ett af landets mest
ståtliga och bemärkansvärda herresäten.

Huruvida Bjerka, eller som det då
hette, Bjerkehus, omtalas i några ännu
äldre handlingar, har jag mig icke
bekant, men säkert är, att det tillhört den
ofantliga rad af gods och domäner,
som innehades af Sveriges för alla tider
störste jorddrott, det mäktiga
riksdrot-set Bo Jonsson Grip. Och att han
icke betraktade Bjerkehus såsom den
ringaste af sina besittningar, kan man
skönja däraf, att han själf där tidtals
hade sin bostad. Det var dock icke i
något af de bägge slott, som nu finnas
å den stora egendomen. Medeltidens
mäktige herrar lefde under sådana
förhållanden, att de hälst hade sina
boningar starkt befästa, och den tidens
herre till Bjerkehus hade byggt sin
starka borg på en klippholme i Stångån,
där ruinerna af grundmurarna ännu
finnas kvar.

De öden, som det stora godset
sedan den tiden undergått, och de ägare,
som innehaft detsamma, falla utom
ramen för denna lilla skildring.
Ursprungligen var Bjerka hufvudgodset
och Säby endast underlydande. Senare
ombyttes rolerna, så att Bjerkehus
af-hystes, och ägaren byggde sitt nya
residens på Säby område. För att
emel-.lertid skilja detta Säby från de många
gårdar och byar med samma namn,
som finnas snart sagdt öfverallt i
landet, sammanslog man det med det
gamla hufvudbolets namn, och så har
godset fått sitt nuvarande namn Bjerka
—Säby.

Godset ligger ungefär på halfva
vägen mellan Linköping och Åtvidaberg.

Redan på långt afstånd från
slottsbyggnaderna märker en van iakttagare,
att han är inne på ägor, som måste
tillhöra ett stort jordagods. Åkerfälten
äro stora, täckdikade och välskötta,
ut-gårdarnes vidlyftiga ladugårds- och
logbyggnader samt den obligata
»vällingsklockan» skvallra om att det icke är
några bondgårdar man far förbi. Sko-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0545.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free