Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1906 - Alice. Af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beröfvade mig min sista glimt af
motstånd och’ misstro, och jag grep hennes
hand och kyste henne upprepade gånger
mellan handsken och pälsverket. Men
i och med detsamma slog min stämning
plötsligt om, och min upprymdhet
efterträddes af en tung sorgsenhet. Skulle
denna kalla kokett blifva den sista
kvinna, som jag kunde älska, och jag
blygdes, som jag svikit den dröm om
en ren och stark kärlek, som alltid
darrat innerst inom sig, den med min
första ungdom åldersgamla dröm, där
jag ser mitt hufvud lutadt mot ett
blondt och trofast flickhufvud, hvilkets
hvita panna är böjd öfver en
fönstersmygs sybåge, medan skymningen
ikring sjunger hemmets sång om lugn
och lifslång lycka.
Puder, smink och komedispel
alltsammans! Tysta nådde vi hotellet, och
med ett skamset handslag skilldes vi åt.
Men denna växling mellan en
orolig, torr lidelse, som ville flamma upp
inom mig utan att skänka mig
ungdom eller glädje, och en känsla af
vämjelse, som väfde jag mig själf in
i något sminkadt, oäkta och gammalt,
blef hela vintern min förhärskande
stämning, utan att jag i själfva verket
kom grefvinnan närmare än till en
balaftons halfva förtrolighet. Hvad de
öfriga medlemmarne af grefvinnans
uppvaktning angick, skedde däremot
med dem en stor förändring. De
afföllo alla utom Terkow allt tydligare
månad för månad, och grefvinnans
aftoncirkel blef allt glesare. De gingo
om kvällarna ner till kursalen och
spelade, berättades det. Men till mig,
som de tydligen ansågo allvarligare
angripen, sade de ingenting, blott logo
med underkunniga augurers spefulla
leenden.
Så blefvo Terkow och jag ensamma
med grefvinnan hela de långa aftnarna.
Vi sutto i ett litet sidorum till den
stora konversationssalongen utan andra
grannar än fyra korpulenta engelska
herrar, som afton efter afton sutto där
inne som förstenade i sin whistrobbert.
Grefvinnan slog sig ner i en låg
hvil-stol, och hon var hänförande vacker
i stor middagstoilett och starkt
urrin-gad. Hon bar en diamantagraff i
toppen på den kask af svart hår, som
prydde hennes regelbundna
Agrippina-hufvud, och hon lekte med en smal,
otillförlitlig hand med sin solfjäder.
Hon höll den uppslagen framför sig
och stödde sin hvita haka mot det
svarta dunet eller slog ihop den och
satt där stel och rak med sina nakna
axlar, lik en drottning, som gifver
audiens. Jag vågade icke iakttaga henne,
där jag satt midt emot henne; jag bara
talade oafbrutet, i feber, om ditt och
datt i en nervös upphetsning, blandad
med en aggande sorgsenhet, som gjorde
dessa aftnar till de mest upprifvande
stunder jag lefvat. Och med ett
vemod, som jag icke själf begrep,
betraktade jag Alice, den unga comtessen,
som brukade sitta med ryggen emot
oss och läsa sin missroman framför
den sprakande härden. Jag kunde få
tårar i ögonnen, när jag såg henne så
ung, skalkaktig och fin från den
gullblon-da hjässan ner till hennes lilla rococofot,
som i ostyrig lifslust lekte med
härdens mässingsgaller. — Men Terkow
tog sitnationen helt unnorlunda än jag.
Han halflåg på en soffa utan att säga
mycket, men hade då och då ett infall,
fullt af skogsfriskhet och natur. Hans
skratt var klingande som ett bergseko,
och de hvita händerna lyste mot de
röda läpparna och den bronserade hyn
som på en sommarlustig faun. — En
sådan afton skildes vi tidigare än
vanligt. Grefvinnan var trött, och Terkow
skulle på bal. Hur döda tiden till
sängdags? Jag beslöt att för en gångs
skull gå ner till kursalen och se hvad
mina forna rivaler hade för sig. Det
var månsken, och ofrivilligt styrde jag
mina steg till hotellets trädgård för att
se månstrålarna lysa på vattenspegeln.
Men på min väg stannade jag vid den
paviljong, där grefvinnan bodde —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
