- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 9 (1906) /
571

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1906 - Ur »En uppasserskas minnen»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

varit, upp ur hjärtat, snarlikt den
odödliga själen ur grafven. Men detta
alltid under förutsättning af — hur skall
jag uttrycka mig? — att det, som
varit, dött en naturlig död, och icke
undergått en rofmordsafrättning eller en
spetsbofsstrypning och fått en
gemenhet som slutpunkt.

Härligheten räckte knappt två
månader. Då lade jag märke till att
Frieda plötsligt föreföll mycket
nedtryckt och modstulen, ja till och med
orolig. Hennes fästman var sjuk, sade
hon. Hon hade inte sett honom eller
talat med honom på åtta dagar. Hon
var en språksam, tilltagsen varelse.
Hvem bland oss är inte »tilltagsen»?
Lifvet och människorna och det sätt,
hvarpå vi äro tvungna att umgås med
dem och hvarpå de umgås med oss,
göra oss därtill. Hvad skulle det väl
bli utaf en uppasserska, som vore
svarslös och blid och ödmjuk och som
blygsam med nedslagna ögon toge emot de
kära gästernas trakasserier? Ne-hej,
som man ropar i skogen, får man svar,
och den, som vill genom häcken, måste
ha en tjock hud och en hård panna.
Men Frieda föreföll alldeles bruten,
såg ut som en hvitmenad vägg och
gick omkring som om hon plötsligt
mist talförmågan.

Efter ytterligare ett par dagar
exploderade så bomben, och allt som
Frieda de senaste dagarna slutit
inom sig i hemlig, anande ångest, kom
i dagen.

Svindel, alltsammans svindel! Och
Frieda, den dumma tösen, hade gifvit
honom sin sparbanksbok, emedan
hennes fästman sagt sig vara i
ögonblicklig penningförlågenhet; sju hundra
nittiofem mark, och alla sina nipper hade
hon pantsatt, inklusive briljantringen,
som hon fått till skänks af honom och
gifvit skurken pengarna och
pantkvittona; allt var naturligtvis för hin
i våld, och hennes Leopold var sin
kos. Men det värsta var ännu kvar:
till polisen inlöpte nämligen öfver ett

dussin anmälningar om snarlika
bedrägerier, och då visade det sig att
monsieur satt samma manöver i scen i
tolf eller fjorton olika upplagor. De
flesta bekantskaper härrörde från
gif-termålsannonser, hvilka han satt in;
alla hade gått i fällan och måst släppa
till ullen. Briljantringen, den han
kastat åt Frieda som lockbete, hade
från-narrats en annan kvinna. Efteråt fingo
de likväl tag i honom, och han var
verkligen af god familj; son till en
högre tjänsteman i Wien, men det
förändrade icke själfva saken, och ingen
af de bedragna fick tillbaka en pfennig.
Friedas nipper hade han, sannolikt
för hennes egna pengar, utlöst hos
pantlånaren och försålt dem. Den
tämligen alldagliga historien skulle dock
sannolikt icke hafva inpräglat sig så
outplånligt i mitt minne, om den icke
fått en så förfärligt tragisk afslutning.
Ty Frieda kunde icke glömma att hon
blifvit så skamligt bedragen och lurad,
icke minst tärde äfven harmen öfver
förlusten af hennes så mödosamt
hopsparade lilla förmögenhet på henne,
och hon blef tungsint och obrukbar i
affären, hvarför värden sade upp henne.
En morgon uteblef hon från affären
och skickade ej ens något bud. På
kvällen gick jag till hennes bostad för
att se till henne och träffade
värdinnan i stor oro, emedan Frieda ej
lämnat sitt rum på hela dagen, dörren
var låst inifrån, och hon svarade
hvar-ken på rop eller knackningar. Jag
rådde frun att genast skicka efter en
låssmed, och efter en halftimma kom
mannen och bröt upp dörren. Först
upptäckte vi ingenting, allt var fint
och ordentligt städadt och sängen
snyggt uppbäddad, så att jag redan
trodde att värdinnan misstagit sig,
och att Frieda ändå, när allt kom
omkring, gått ut. Men värdinnan lät
blicken glida rundt i rummet och
ropade: — Hon måste dock vara här,

dörren var ju låst inifrån. Så var det,
och vi letade öfverallt, i sängen och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0574.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free