Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXVII. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEMASKERAD
Roman af HEADON HILL.
Bemyndigad öfyersättning för yaria.
(Forts, från N:o 9.)
Liggande utsträckt på schäslongen
och njutande i fulla drag af en af
dessa långa cigarrer, som han måst
försaka så långe, skakade Rattray på
hufvudet.
— Nej, svarade han. Det gör mig
ondt att jag måste löna er med att
gäcka era förhoppningar om
upplysningar, men hvad baronen än annars
kan hafva gjort, inte har han dödat
hans högvördighet Samuel Mandible —
åtminstone icke med egen hand. Men
jag inbillar mig att han haft andra
saker för sig där borta, hvilka kunna
behöfva undersökas från en opartisk
ståndpunkt, och möjligen stå i
förbindelse med tragedien i sakristian. Det
hela förefaller mycket inveckladt,
ser ni.
— Såsom t. ex. att köra öfver och
försöka krossa den tjänstledige
speja-ren, som var hpnom på spåren,
framkastade Darcy med, skämtsam envishet.
Men nej, det år inte snällt af mig att
plåga er, tillade han, då han såg det
grymma uttrycket på Rattrays ansikte.
Ni berättar nog alltsammans för mig,
när det passar er, och det blir tids
nog för mig.
De två vännerna fortforo att röka
och prata om likgiltiga ämnen, tills
Darcy reste sig för att gå; men
Rattray satt kvar, lämnande invåname i
Wites Lane tid att sluta sina nattliga
orgier, innan han vände åter till det
utsökta kvarteret. Då han omsider
gick genom klubbens svängdörrar ut
på den lugna gatan, var klockan ett,
och han visste att han väntat länge
nog, om han skulle göra hvad han
satt sig före under skydd af
sommarnattens kortvariga mörker.
Sedan han på något afstånd från
Wites Lane åfskedat caben, som han
tagit* gick han långsamt vidare, tills
den vakthafvande konstapeln gått in i
och åter ut ur den smala gränden och
smög sig därpå själf dit in för att
finna att alla gatans fåglar flugit upp
på sina pinnar. De snuskiga
sido-gränderna voro äf ven ledes öde, och
intet ljus syntes från bostäderna på
någondera sidan. Det var en lätt sak
att gå ljudlöst på den med affall
öfver-sållade körbanan, och Rattray närmade
sig muren vid gatans ända, säker på
att han hvarken blifvit sedd eller hörd
af någon. Hans hebreiske väns bod
var stängd och mörk, det enda i hela
gatans längd och bredd, som var
oför-ändradt sedan hans första besök, var
det hemska huset midt emot
fiskhandeln, som bar samma prägel af ensamt
förfall och med sina obeslöjade
fönster liknade en gammal blind man, som
stirrar och stirrar utan att kunna se.
Rattray gick på tåspetsarne nedför
gårdstrappan och fann att juden icke
narrat honom i fråga om köksfönstret.
Då han tryckte med flata handen på
rutan, kunde han öppna det ljudlöst,
och sedan han klättrat öfver
fönsterplattan, stängde han åter fönstret för
att undvika att ådraga sig konstapelns
uppmärksamhet nästa gång han
passerade huset. Därpå stod han alldeles
stilla och undrade, om han bäst skulle
kunna utföra sin afsikt genom att
stanna i källaren eller genom att stiga
upp till en af de andra våningarne.
Han hade nämligen icke alls glömt
den skymt han, då han såg tillbaka,
sett af den gamle juden i hans dörr,
stirrande upp mot fönstren i öfre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
