Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXVII. (Forts.) - Kap. XXVIII. Dörren öppnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plötsligt ett steg tillbaka, för en gång
uppskakad ur den jämnvikt, som annars
tjänade honom så väl.
Ty bakom järndörren hördes, svagt
men fullkomiigt tydligt, den
omisskän-liga smällen af en kork, som hastigt
efterföljdes af ett klingande skratt från
en förfinad röst, som han blott kände
alltför väl.
KAP. XXVIII.
Dörren öppnas.
Rattrays första ingifvelse vid ljudet
af detta skratt var att draga sig
tillbaka till en annan del af huset och
gömma sig till det afgörande
ögonblicket, men innan han hann sätta den
i verket, öppnades järndörren långsamt,
och där, omgifven af ett starkt
ljussken, stod baron de Guérin och
bugade sig djupt.
— Gör mig den äran att stiga in
i min lilla fristad, sade baronen i
sin slätaste ton, jag väntade er, mr
Rattray.
Rattray kastade en blick förbi den
talande in i rummet. En butelj
champagne, flankerad af ett par glas, stod
på bordet på en silfverbricka, men
ingen annan tycktes finnas där utom
baronen. Rattray tog mod till sig och
tog emot inbjudningen, i det han lade
märke till att rummet var luxuöst
möble-radt och upplyst af taklampor. Han
såg äfven att baronen icke stängde
dörren riktigt, fastän han sköt igen
den.
— Det är ju bra att ni väntat mig,
sade han och såg sig nyfiket omkring,
då förstå vi hvarandra från början.
Jag bekänner emellertid att ni har den
fördelen att hafva beredt mig en
öfver-raskning. Jag hade ingen aning om
att jag var väntad.
Baronen log vänligt och pekade på
en länstol.
— Sätt er, mr Rattray, och gör er
hemmastadd, sade han. Ni ser att jag
icke blott väntade er, utan jag var så
noggrannt underrättad om er ankomst
till nr 37 Wites Lane, att jag var i
stånd till att i grefvens tid öppna
denna butelj Perrier Jouet. Tillåt mig
att fylla ert glas!
Hvarje Rattrays instinkt sade honom
att det var en duell på lif och död,
hvarest alla fördelarne voro på den
sluge fransmannens sida, som varit så
väl förberedd på mötet. Men intet
kunde vinnas genom att spjärna emot.
Han slog sig därför ned och smuttade
på vinet, som hans värd bjöd honom.
— Jag beundrar ert förutseende,
sade han kort. Som en amatör i fråga
om skicklig organisation tillåter ni mig
kanske att fråga huru —.
— Huru jag fått veta alltsammans,
spann baronen med stor förbindlighet.
Min käre mr Rattray, det behöfver
inte alls vara någon hemlighet, och
ingenting annat häller oss emellan för
den sakens skull. Ser ni den där lilla
apparaten ?
Rattray nickade, sedan han kastat
en blick på en telefonapparat på
väggen.
— Nåväl, det är icke en apparat,
som står i förbindelse med
telefonstationen, utan en privat sådan,
fortfor baronen, som förbinder denna min
lugna tillflykt med boden på andra
sidan gatan, hvarest Isak Levy spelar
rollen af ett slags förpost för mig.
Isak är ett bevis på det förutseende,
som ni beundrar. Den ovärderlige
gamle gårdvaren ringde upp mig med
den intressanta underrättelsen fem
sekunder efter det ni gjort upp affären
med köksfönstret.
— Jag inbillar mig att jag äfven har
att tacka detta medium för den
indirekta bjudningen till att hälsa på er,
som ni var nog vänlig att sända mig,
svarade Rattray och slog in i samma
skämtsamma ton. Den påminde honom
om de inledande artigheter med hvilka
ett par duellanter hälsa hvarandra,
innan de gripa till vapnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
