- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 9 (1906) /
577

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXVIII. Dörren öppnas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

landsflickan, som så länge varit hans
hjärtas drottning, råkat i händerna på
denna hjärtlöse motståndare. Han
undrade, om de Quérin redan dödat
henne, eller om någon annan sorts
påtryckning begagnats för att tvinga
hans vackra kusin till tystnad.

Som öppenhjärtlighet tycktes vara
parolen för tillfället, ville han försöka
hvad en rättfram fråga kunde
åstadkomma. Ignorerande den
underförstådda hotelsen mot honom själf sade han:

— Och jag förmodar att ni äfven
bemäktigat er miss Bassett?

Baronen bugade sig höfligt jakande.

— Mycket riktigt, jag har, som ni

säger, äfven bemäktigat mig miss
Basset, sade han och tillade efter ett
ögonblicks fundering: Som ni själf råkat

ut för ledsamheter och är ur stånd att
omintetgöra mina planer, finns det
inga skäl alls att dölja det för er. Om
två dagar skall er förtjusande släkting
hafva lämnat England på väg till
Sydamerika i en sårskildt förhyrd ångbåt.
Där skall jag inom de närmaste tre
månaderna sälla mig till henne och göra
henne till baronessa de Guérin.

— Med hennes samtycke? frågade
Rattray hastigt.

— Hon kommer att samtycka, när
tiden för vårt bröllop är inne, var
svaret, som uttalades med ett så
hånfullt leende att det nästan dref Rattray
att kasta sig öfver mannen för att
strypa honom. Men fastän spelet gått
honom emot, var det ännu icke
för-loradt så länge som det fanns lif, och
han var angelägen att få veta så
mycket som möjligt, medan baronen var
hågad att visa sin makt genom att
vara meddelsam. Om han i sista
ögonblicket skulle kunna gifva saken en
annan vändning och undkomma, skulle
han åtminstone hafva något utbyte af
den värsta halftimmen han någonsin
upplefvat.. Han besegrade alltså sin
ingifvelse att kasta sig öfver den
leende skurken midt emot och sade i
så obesvärad ton som möjligt:

— Era planer äro mycket
fullständiga för att icke säga sammansatta,
baron, omfattande, som de göra,
mordet på en landtpräst, framställningen af
en falsk beskyllning mot en oskyldig
människa och bortförandet af en
engelsk godsägares dotter. Ni måste allt
hafva några förfärliga insatser på spel
för att inlåta er på alla dessa kinkiga
machinationer. Vill ni kanske lämna
mig ännu flera upplysningar?

Men här tycktes baronen hafva nått
gränsen för sina frivilliga afslöjanden.
Han sände Rattray en vänligt
beundrande blick, men skakade beslutsamt
på hufvudet.

— Nej, mr Rattray, ni fångar mig
inte på det sättet, skrattade han. Jag
skulle berätta alltsammans för er, så
oskadlig anser jag er vara, om det
endast vore mina personliga intressen,
som stode på spel. Som jag nyss
sade, vi behöfva inga hemligheter oss
emellan. Men jag hyser för stor
aktning för er uppfinningsförmåga för
att i era händer lämna ändan af ett
rep, som skulle komma en min
värderade kollega att dingla, om en sak,
mot hvilken jag visserligen vill hålla
tusen mot en, skulle råka hända.

— Och den saken är?

— Att ni någonsin skulle komma
att lämna detta hus lefvande.

Det fanns ingenting sårande i den
ton, i hvilken baronen uttalade denna
korta, men betydelsefulla mening. Den
yttrades till på köpet med det
beklagande deltagande, med hvilket man
talar om en god väns farliga sjukdom.
Men den innebar icke förty en öppen
krigsförklaring, och första gången
under detta besynnerliga möte kände sig
Rattray äga frihet att afkasta sin egen
mask af vårdslöst välbefinnande.

Han svarade icke genast utom med
en snabb blick på den elegante
gentlemannen, som vräkte sig lättjefullt
bredvid honom — en blick, som var
afsedd att uttrycka uppfattningsförmåga
och på samma gång lämna en ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0580.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free