Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXVIII. Dörren öppnas - Kap. XXIX. Dörren är stängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manande vink. Men därpå började
han inom sig räkna ihop alla detaljer
som han noterat sig till minnes under
utväxlingen af dessa behagligheter.
Rummet var omkring aderton
kvadratfot stort, med ett med en gardin
för-sedt fönster i fonden midt emot
järndörren, genom hvilken han trädt in.
I en af sidoväggarne fanns en dörr,
som han icke kunde göra sig reda
för i husets byggnad, så långt som
han satt sig in i den, och som han
slugt nog ansåg vara en hemlig
ingång, genom hvilken tillflykten i det
skenbart obebodda huset besöktes, dock
icke från Wites Lane utan från
baksidan af egendomen.
Baronen iakttog honom med
lättjefull godmodighet, medan han tog
denna öfverblick. Rattray skulle velat
gifva allt hvad han ägde för att gissa
hvad som ingaf hans frimodige
motståndare en så absolut själftillit, ty de
voro skenbart alldeles ensamma, och
i ett personligt envig skulle alla
för-delarne varit på den härdade indiske
officerns sida. Att fransmannen litade
på någon ännu icke afslöjad
reservstyrka, antingen mänsklig eller
mekanisk, kunde han icke betvifla.
Järndörren stod ännu på glänt en
half tum, precis som de Guérin
lämnat den, då han släppte in honom.
Att rusa fram till den och kila ned
genom de tomma våningarne tycktes
vara en lätt väg till friheten, men
Rattray misstrodde den, just emedan den
var så påtaglig. Att baronen blef väl
betjänad af skickliga allierade hade de
senaste dagarne nogsamt konstaterats,
och han kände sig föga hågad att falla
i ett lömskt bakhåll i den mörka
trappan, för att genast blifva öfvermannad
af ett öfverlägset antal fiender.
Baronen måste hafva anat hvad
som korsade hans hjärna, ty han sade
hånande:
— Hvarför går ni inte ned för
trappan och ut? Jag ger er mitt ord
på att det ej finns någon lefvande
varelse för att hejda er mellan detta
rum och källaren.
Sårad af hånet svek Rattrays
slughet honom ett ögonblick, och han såg
icke att afsikten med dessa ord var
att egga honom till handling. Fast
besluten att, om det skulle komma till
ett kraftprof, göra upp saken ensam
med baronen, sprang han fram för att
stänga järndörren och vände därvid
ett enda ögonblick ryggen mot sin
motståndare. Detta visade sig vara
ett olycksbringande felsteg. Baronens
hand gled lugnt fram på väggen
bredvid honom, tills hans finger berörde
en porslinsknapp, snarlik knappen till
en elektrisk klocka.
I samma ögonblick som Rattray
berörde järndörren, hoppade han tre fot
upp i luften och föll därpå som en
skälfvande massa till golfvet.
KAP. XXIX.
Dörren är stängd. *
Verkningen af stöten, som förlamat
Rattrays lemmar och sinnen, försvann
nästan lika hastigt som den kastat ned
honom. Han fann till sin glädje att
han ej tagit skada hvarken på själ
eller kropp, och då han åter kom på
fotter, förstod han genast orsaken till
sitt fall. Järndörren stod i förbindelse
med ett starkt elektriskt batteri, och
de Guérin måste hafva släppt på
strömmen i det ögonblick Rattrays fingrar
kommo i beröring med metallen.
Han upptäckte äfven två andra fakta
af ännu större betydelse. Baronen
hade lämnat det hemlighetsfulla
gemaket, och järndörren var säkert stängd.
Han var ensam och fånge.
Allt föreföll så enkelt nu, sedan det
skett, att Rattray förbannade sin
oförsiktighet, så mycket mer som han
varit mycket nära däran att kullkasta
baronens beräkningar. Denne sluge
intrigant hade beräknat att stöten skulle
träffa honom i det ögonblick han sköt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
