Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXXI. Baronen försöker en »bluff»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta utlåtande, som delvis kom så
märkvärdigt nära sanningen, men, som
han säkert visste, var så oriktigt i
hufvudsaken. Han utstötte ett ganska
obehagligt skratt och sade därpå:
— Vet ni, syster, ni är då en ganska
osannfärdig person. Jag vet
sannerligen inte hvad jag skall tro om er.
— Verkligen, sir! Var god och säg
mig hvad som berättigar er att
förolämpa —
— Ta, ta, ta hejdade baronen henne.
Inte behöfver ni sätta er på era höga
hästar, min flicka. Saken är den, jag
vet fullkomligt besked om det grofva
bedrägeri, som ni utöfvat mot min
vän mr Basset och hans familj. Jag
träffade händelsevis mr Rattray i går
afton i London och talade med honom,
så det tjänar till intet att neka. Han
uttalade som sin afsikt att icke genast
vända åter hit.
Alice Redfern ryggade tillbaka och
höjde handen till en hjälplös gest
liksom för att skjuta ifrån sig ett
obehag, som hotade att öfvermanna
henne.
— Hvar — hvar såg ni honom?
flämtade hon.
Nu kände baronen sig vara på säker
mark.
— Stället gör intet till saken,
fortfor han strängt, men jag kan i öfrigt
gärna säga er att det var på
Waterloo-stationen. Mr Rattray anlände dit,
just som jag stod i begrepp att fara
tillbaka hit med sista tåget.
Pilen hade tydligen träffat, ty Alice
kastade en blick bakom sig, liksom
om hon mellan raderna af vagnar i
det skumma lidret fruktat någon
osynlig åhörare till sin förseelse. Därpå
ställde hon sig framför sin anklagare
med en min snarlik förtviflan på sitt
uttrycksfulla ansikte.
— Mr Rattray öfvertalade mig,
stammade hon. Det var alltsammans så
vackert och romantiskt, så att jag inte
kunde motstå. Jag — jag tror han
var kär i sin kusin och önskade att
finna henne utan mr Bassets vetande.
Det sade han åtminstone till mig.
— Jag kan tro det, detsamma sade
han till mig. Men det hindrar icke
att ni ju begått ett trohetsbrott. Ej
heller, tillade baronen med en vacker
axelryckning, som genast tycktes ställa
saken på en vänskapligare fot, ej heller
hindrar det att jag nu kommer att begå
ett allvarligt förräderi mot min käre
vän mr Basset, i hvad jag ämnar göra.
Ni vet väl hvem jag är?
— Jag kan endast gissa det, sir —
baron de Ouérin?
— Till Longclerc Castle. Nå väl,
syster, jag har nu skrämt er
tillräckligt, eftersom jag dock ämnar begå
ett brott mot mina bättre känslor
genom att hjälpa er att dölja ert
bedrägeri. Jag var just på väg till the Hall
för att under en eller annan
förevändning få tala med er, då hagelbyn dref
mig att söka skydd här.
Alice Redferns ansikte blef en näpen
bild af förvåning.
— Jag kan då inte tänka mig att
mr Rattray kan skicka bud till mig
om något, sade hon. Han var inte
alls frikostig med sina förtroenden —
antydde endast att det skulle löna sig
för mig att hemlighålla hans
tillfrisknande. Vi flickor, som taga plats som
sköterskor, äro inga miljonärer, baron.
Dessa ord, uttalade, som det tycktes,
af en kvinna, som handlade på ett
lumpet motiv, behagade baronen
ofantligt, emedan det gjorde dem likställiga.
Ordens brist på sammanhang med
hennes tidigare utlåtande att hon hjälpt
Rattray, emedan alltsammans var så
vackert och romantiskt, var äfven den
mycket i hans smak. Det snabba sätt
hvarpå hon bytte ut den förklaringen
mot en annan mera sannolik ursäkt
för sitt beteende, sedan han afstått från
sitt första fientliga uppträdande, var
visserligen icke mycket smickrande för
hennes intelligens, men han kände sig
framför allt fullt och fast öfvertygad
om att hon talade sanning, då hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
