Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1906 - Öga för öga, tand för tand. Novell af Conan Doyle. Öfversättning för Varia - En god supé och en god säng - En syn. Hämndens spöke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarandra, att endast dräkten skilde
korsriddaren fran frondören.
En syn. Hämndens spöke.
Utsträckt i sin länstol och litet dasig
efter maltiden, betraktade kapten
Bauni-garten dem genom röken fran sin
cigarr, i det han frågade sig själf, genom
hvilken ödets ironi han, en man som
var hemma vid Östersjöns kuster,
kommit att äta kväll här i dessa stolta
normandiska höfdingars ansal. Men elden
värmde, och kaptenen började blinka,
och hans hufvud sjönk langsamt ned
på bröstet.
Plötsligt kom ett svagt buller honom
att spritta till. Det föreföll honom, som
hade ett af porträtten midtemot stigit
ur sin ram. Han gnuggade sig i
ögonen och trodde sig drömma. På sidan
om bordet bredvid honom på en
armslängds afstånd stod en man af
öfver-naturlig storlek, tyst och orörlig och
betraktade honoin med sina förfärliga
ögon. Han hade svart hår, ol i vfärga d
hy, ett svart, spetsigt hakskägg och en
krokig näsa, kring hvilken alla dragen
tycktes koncentrera sig. Kinderna voro
fårade, men hans lutande axlar och
magra, muskulösa händer antydde en
styrka, som åldern ej förmått besegra.
Han höll armarna korslagda öfver
bröstet, och ett leende lekte kring hans
läppar.
— Besvära er inte med att söka
efter edra vapen, sade han, då han såg
preussaren kasta en snabb blick åt
stolen, där han lagt dem. Tillåt mig att
säga, att ni varit en smula oförsiktig,
då ni inrättat det bekvämt ät er i ett
hus, hvars murar och hemligheter äro
obekanta för er. Ni skall utan tvifvel
känna er belåten öfver att få höra att
fyrtio af mina män bevakat er under
er supé . . . Men hvad vill detta
säga?
Kapten Baumgarten tog nämligen ett
steg framåt med knutna händer, men
fransmannen höjde revolvern, som han
höll i högra handen, och stötte med
den vänstra tillbaka tysken, sa att han
ater sjönk ned i länstolen.
— Sätt er, för all del, sade han, ni
har inga skäl att oroa er för edra män.
Man har sörjt väl för dem i alla
afse-enden. Det är förvånande, hur
fullkomligt detta stengolf hindrar hvarje
ljud att tränga hit fran nedra botten.
Ni har blifvit befriad fran ert
kommando och behöfver nu endast tänka
på er själf. Vill ni vara sa vänlig att
underrätta mig om ert namn?
Jag är kapten Baumgarten af
tjugu-fjärde Posenska infanteriregementet.
— Ni talar mycket bra franska,
kapten, men uttalar som de flesta af edra
landsmän b som p! Det har roat mig
mycket att höra dem ropa: Förparma
er öfver mig! Ni vet utan tvifvel, hvem
som talar med er?
— Grefven af Chåteau-Noir ?
— Just han! Jag skulle varit
för-tviflad, om ni gjort er det besväret att
besöka mitt slott, utan att jag fått
nöjet tala med er. Jag har haft göra med
många tyska soldater, men det är
första gången det förunnats inig att
underhalla mig med en tysk officer. Jag
har mycket att säga er.
Kapten Baumgarten satt orörlig i sin
länstol. Hans ögon irrade af och an,
men hans vapen hade försvunnit, och
han insåg att han i ett envig skulle
vara underlägsen denne jätte.
Grefven lyfte upp vinbuteljen och
höll den framför ljuset.
— Aj, aj! sade han, var det den
bästa buteljen Pierre kunnat hitta åt
er? Jag skäms verkligen att se er i
ögonen. Vi måste allt finna någonting
bättre än så.
Han utstötte en hvissling, och den
gamle hofmästaren inträdde
ögonblickligen i matsalen.
— En butelj Chambertin från
källaren n:r 15, sade grefven.
Ett ögonblick senare bar
hofmästaren in en dammig, med spindelväf
betäckt butelj. Grefven fyllde två glas
till brädden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
