- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 9 (1906) /
618

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1906 - Skäggets historia. (Efter Umschau)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

modet att det skall ske på hårets
bekostnad ; men däremot växer håret när
skäggets aktier falla.

I det 15 och 16 århundradet
började man, i synnerhet i Spanien, att
bära lösskägg. Vid medeltidens slut
använde man — i synnerhet som
segertecken — skägg af guld. Ett
sådant hade bl. a. Karl den djärfve.

Märkvärdig är den roll, skägget
under forna dagar spelade vid afslutandet
af öfverenskommelser. Hertig Fredrik
af Österrike sände sålunda sitt skägg
till konungen i Ungern som tecken på
förbund, och vid skriftliga
öfverenskommelser var det brukligt att lägga
några skäggstrån in i sigillet. Ja,
skägget kunde ock blifva pantsatt, och
Ca-merarius försäkrar, att någon heligare
pant än skägget fans ej. En sådan
användning af »sitt ansiktes prydnad»
gjorde en gång Balduin af Flandern;
han förband sig att afraka sitt skägg,
som var hans stolthet, såvida han ej
på en bestämd tid betalade sitt folk
deras förfallna sold. Hans svärfar, som
var armenisk furste, bannade honom
härför, men betalade dock hans skuld,
sedan Balduin lofvat att han aldrig mer
skulle bära sig så oförsiktigt åt och
därigenom riskera sitt vackra skägg.
Johan de Castro, vicekonung af Indien,
fick en gång låna 200,000 kronor på
sitt skägg. Nu för tiden fins det nog
ej någon pantlånare, som ville utlåna
så mycket på en dylik pant.
Synnerligen helig var en ed vid skägget.
Vid det svor Otto den store, när hans
ed skulle ha någon särskild kläm, och
i den heliga Benediktus’ helgonhistoria
berättas det om en bonde, som skulle
svära vid sitt skägg, men svor så att
han fick skägget i handen — hvilket
betraktades som ett afgörande bevis för
hans mened.

Men Spanien var det land, hvarest
man i synnerhet lade vikt på skäggets
omvårdnad. Annorlunda var det i
Frankrike. Är 1536 ville sålunda
parlamentet i Paris ej erkänna en viss

Frangois Olivier som
undersökningsdomare, förr än han hade bortrakat
sitt skägg, och ungefär samtidigt
utfärdade universitetet därstädes ettdekret,
som förbjöd skägget. Men sedan
hof-vet börjat komma i förbindelse med
Spanien, och modet fick spansk
anstrykning, började skägget ånyo komma
till nåder. Polissonger och pipskägg
bäras af andlige — vi se det hos
Ri-chelieu och Mazarin och på en hel del
gamla prästporträtt i kyrkorna.

Till oss har dock ej detta gamla
prästaskägg kommit direkt — till
Norden gick allt via Tyskland. Under
trettioåriga kriget voro polissonger och
pipskägg tyskt mod. Först då kriget
var slut, kom den franska seden med
slätrakade ansikten och allongeperuker
till styret, och skägget återfans blott på
de andliga.

Det 18:e århundradets början är
nästan utan undantag kännetecknande som
en skägglöshetens tid.

Goethe hatade skägget, han fann det
oestetiskt. Blott husarerna buro
polissonger. Ännu till det tyska
frihetskriget håller detta mod i sig och först
år 1848, under revolutionsåren, kom
skägget till heders igen.

Sedan dessa dagar är individualitet
och själfständighet mera rådande i det
mänskliga lifvet. Härtill kommer äfven
att moderna växla hastigare och ej
alltid så strängt följas af männen. Detta
har äfven satt sin stämpel på skäggets
historia. Nu bär hvar och en sitt skägg
som han vill och kan. Blott bland de
romersk-katolska prästerna är det i
regel gängse att de skola vara slätrakade
och för betjänterna i de
högaristokratiska husen är det så godt som en plikt.
Så ha vi ju resekejsarens mustascher,
skepparskägget o. s. v. — men någon
ny länk i skäggets historia kunna vi
ej spåra, hvarför vi nu måste sätta
punkt för denna del af kulturhistorien
och hänvisa f. ö. till de prof på
mo-därna skäggformer vi låtit inflyta i
texten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0621.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free